Herregud tio år!

IMG_9438.JPG

Tio år sedan är det som vi flyttade in i vårt tegelhus på hörnet invid den stora ängen. I det där radhuset som vi absolut inte skulle bo i och alldeles för långt ifrån innerstaden. Men det var ju vattnet vi ville åt och då kan man räkna på ena handens fingrar vilka kommuner utanför Stockholm som fungerar.

Fem år skulle vi ge det hela! Det var Mathias och jag överens om. Trivdes vi inte skulle vi flytta tillbaka.

I lördags satt jag utanför Violas dansklass och pratade med en av de andra mammorna. Även de hade flyttat ut från stan och haft en plan att falla tillbaka på. 

"Nu kan jag absolut inte tänka mig att bo där".

Näe, inte jag heller! Inte så länge som Gilbert och Viola fortfarande bor hemma. Fast jag känner mig högst tveksam till om det där "bo-inne-i-stan-suget", som jag en gång hade, kommer att återvända? Jag hann ändå beta av tio härliga år inne i Stockholm, både som singel, sambo, gift och nyförlöst. 

Hela det första året i skärgårdsförorten var otroligt tungt. Det erkänner jag utan att blinka. Jobb, hus, dagis och sjukt barn i en otrevlig och väldigt konstig virvel. Jag tyckte att det var tyst, tråkigt och väldigt mörkt överallt - jag fick nog en liten chock inser jag så här i efterhand. Jag tyckte att den övergången var tuffare än att få barn.

Nu när man har vaskat fram guldkornen och landat ordentligt är det en helt annan femma. Jag älskar fortfarande Stockholms innerstad innerligt, men jag nöjer mig med att jobba där och besöka det med jämna mellanrum. 

Tio år alltså...