En historisk boenderesa

IMG_0715.JPG

Jag har bott i en rad olika stilar under mina år i livet. Född in i ett Atriumhus samt skärgårdshus på ö i klassiskt stram stil i början av 70-talet. Vidaretransport knappt tio år senare till en nybyggd villa i vitt mexitegel, valv och pelare (tänk Dallas-stil!). Så där som det var i början av 80-talet.

När jag var femton år gammal tjatade jag mig till att få flytta ut i det rum som fanns bakom mina föräldrars garage - ungefär 15 kvadratmeter vitmålat kvadratiskt rum med två fönster och ljust trägolv som jag hjälpte till att lägga in. Lugn och ro och framförallt behörigt avstånd från mindre syskon.

Sen följde ett student dorm som delades med en halvknasig schweizisk tjej, en charmig 30-tals-etta på Kungsholmen följt av en ännu charmigare tvåa med storslagna fönster och magisk innergård i samma stadsdel. När Gilbert var nio månader tog vi vårt pick och pack och drog till förorten och ett mörkrött tegelhus byggt 1964.

Det har varit en riktig historieresa och klart är att man påverkas en del av den tidsepok ens boende har. Inte för att man måste behålla allt gammalt (hej då gamla 60-tals-köket!) eller bara renovera så att det ser exakt ut som då. Nej, men man får faktiskt lite respekt när man renoverar och möblerar gamla hus.

Allt fungerar nämligen inte - hur fritänkande man än är! Man inser snabbt hur mycket bättre en viss typ av soffa är i det svårmöblerade vardagsrummet. Och hur vackert det än är med en gammal cylinderformad kakelugn så passar det inte i ett hus från 60-talet. 

Det ska bli väldigt spännande att se vad nästa steg blir?

Bilden visar förresten mina föräldrars sommarhus i Skåne - ett sockerbitshus i klassisk funkisstil! Den knallblå dörren känns väl så där - men vad är jag att säga något om det som har ett badrum med grekiskt blå klinkersplattor anno 1999 på golvet.

Men de svär jag mig fri ifrån...