Det var bättre förr

Nej, det är extremt sällan som det är så här tomt på vårt vardagsrumsbord - här bild från nyårsafton innan pimpandet!

Känns det igen - den där plötsliga insikten att ens hem blivit en permanent museiutställning för diverse lekprojekt? Här är det så i alla fall. Vi städar och fixar och femton minuter senare är matbordet, vardagsrumsbordet och golvet i hallen fullt med diverse småpyttlar.

Fyraåringen pysslar järnet och tejpar över hela huset. Ja, ibland tejpar hon in sig själv också! Överallt syns små nedslag i diverse projekt som hon plötsligt måste göra och man får vara glad att man inte kliver på en sax eller så när man tar sig fram.

Åttaåringen bygger med sådana passion projekt efter projekt av lego som kan hittas lite varstans. I trappan och på köksgolvet framför spisen är av någon anledning populärast och förstås också mest irriterande att parera. Vårt vardagsrumsbord består av ett permanent slagfält, där diverse legofigurer med konstiga namn och ännu märkligare farkoster krigar mot varandra.

Inser att det var betydligt enklare att hålla ordning förut. När de var små och hade två skallror, något mjukt djur att gnaga på och kröp runt och utforskade.

Nu sprider de mest allt runt hela huset - ja, förutom i deras rum då!

Hur gör man?