Tillbaka till Fåglarö!

Hej Vaxholmsbåten - tack för att du tar mig tillbaka 30 år i tiden!

Så i går hände det sig att jag reste tillbaka i tiden. Vi tog äntligen en tur till den skärgårdsö som jag tillbringade varje sommar, alla helger och lov tills att jag skulle fylla elva år. Då såldes huset och sedan dess har jag sett det säljas med jämna mellanrum över åren. Sörjt att det inte finns kvar i familjen, för hur ska man någonsin kunna skaffa ett sådant skärgårdshus igen?

Eftersom ön i fråga inte ens har en kiosk blev det till att packa en liten utflyktsväska med dricka, frukt och fika. Det visade sig dock inte behövas för ganska raskt hittade jag våra grannar som bodde kvar. Blev inbjudna på kaffe och så pratade vi minnen.

Och jag sörjde än lite mer eftersom de inte bara hade kvar sitt hus utan för att deras söner med familjer nu också hade hus precis intill. Fick även höra att alla mina gamla kompisar byggt bo på sina föräldrars tomter och fanns kvar på ön de också.

Men det var ändå den bästa dagen på hela sommaren och jag grät faktiskt en skvätt (glädje!) över alla känslorna som kom över mig och hur lite som hade förändrats och allt jag kände igen. Mathias och barnen tyckte också att det var spännande att se ön som jag pratat om så mycket.

Underbara barndomsö som präglat mig så!