Hur firar ni midsommar?

Vackra blommor i vår svulstiga glasvas!

Midsommar är på gång och jag skulle ljuga om jag inte sade att vi numera har den högtiden som stående inbjudan. Bor man skärgårdsnära och har trädgård faller det sig ganska naturligt att bjuda in.

Har noterat att det "gnälls" rätt  friskt i på nätet, om den fruktansvärda press och stress som midsommar och andra högtider innebär. Valet verkar stå mellan upplägg a'la Pripps Blå-reklamen och totalt flykt, för att inte alla pusselbitar passar in perfekt.

Jag vet inte ja! Kan man verkligen inte skapa sig något mellanläge? Måste man alltid säga tack och nej eller stressa ihjäl sig? Måste det konsumeras massor av alkohol för att fira sommaren? Mellan jordgubbarna, det dukade bordet och eventuella blomsterkransar i håret finns väl ändå det viktigaste; att hinna träffa sina vänner, familjen, den man har kär eller vem det nu kan vara?

Ett knytkalas i en lägenhet när det regnar. En lunch på tu man hand på den lilla balkongen eller varför inte en enkel picknick i den närliggande parken. Mer än så behöver det ju inte vara och framförallt kan man dra ner på ambitionen utan att välja bort.

Så har vi haft en del midsomrar innan de små dök upp. Inga spikade planer utan vi tog det år för år. Bortbjudna till olika platser och ibland även bortresta utomlands för att det passat bäst just då. När Viola låg i magen betade vi av Kolmården över midsommar. Alla nära vänner var nämligen sjuka, bortbjudna eller på resande fot just då.

Nu kör vi hela rasket eftersom vi har det runt hörnet så att säga. Med midsommarstång och ehrm... lekar vid havsbadet, traditionell sillunch hemma på altanen följt av kaffe vid boulebanan. Allt medan barnen får stoja i lekparken och på ängen. På kvällen grillar vi och hinner prata länge. Jo, det gör vi faktiskt! Och det utan att slå knut på oss.

Än så länge har ingen plockat fram någon gitarr! ;-)

Hoppas ni har det trevligt var ni än befinner er. Glöm inte att njuta också!