Inga fler vilda möss

Nej, den här var allt lite för läskig!

Den lilla berg- och dalbanan Vilda Musen lockade i år. Ett steg upp från nyckelpigan och ett bevis på att man blivit ett år äldre.

Gilbert stod snällt i kö tillsammans med mig och väntade. Under tiden började jag undra om det här verkligen var en sådan bra idé? Där inne i kösystemet gick det att bevittna de andra åkarnas irrfärder som såg ut att vara en smula vildare än någon av oss anat.

"Gilbert, är du säker att du vill åka? Vi kan gå ner igen om du ångrar dig", frågar jag med ett lätt orosmoln i magtrakten.

"Jag vill åka", blir svaret inte bara en utan fler gånger.

Behöver jag säga att det gallskreks efter den första nedförsbacken och hela vägen in i mål. Sen kom förstås tårarna och jag skämdes och kände att jag inte borde ha nämnt att han kunde åka den i år. Vi hade ju en liknande historia förra året.

Inte roligt alls och det var definitivt sista gången vi åkte den attraktionen. Det var faktiskt en rejält ryckig åktur även för åkvana mamman.