Barn och trappor

Trappan som blivit halvmålad en gång i tiden och numera också är en olycksplats

Så här ser den ut. Enkel och med lite loftkänsla över vår 60-talstrappa som ska bli helvit någon gång. Och så ska vi hitta ett lagom långt, högt och djupt sideboard att ha under den alternativt ett mindre skrivbord. Vi får se hur det blir!

Hade förresten en nära-döden-upplevelse med trappan nyligen. Barnen, som är uppvuxna med att tidigt gå i trappan (vi har två draggrindar - en där uppe och en där nere och remsor som ska motverka halka på själva stegen), vet att de inte får springa eller busa i trappan och att de ska hålla i sig i räcket. Vi har aldrig haft några olyckor de sex åren vi bott här.

Men så tyckte Gilbert att han behövde en hel massa legobyggen från övervåningen och kom knatande med händerna fulla. Naturligtvis lyckades han snubbla just då och tumlade runt i riktning mot stengolvet i hallen. Halvvägs ner fick han tag i räcket med ena handen och blev hängandes upp- och ner gråtande.

Två rejäla blåmärken och ett något sargat självförtroende kom han undan med, gudskelov!