Barndomens sista utpost - än flyger den!

 

En ettårspresent fylld med härliga minnen

Gilberts rum transformeras sakta för att passa en växande skolpojkes behov. Några jätteförändringar har vi inte behövt göra eftersom jag varit mån om att rummets grund ska växa med honom.

Alltså inga nalletapeter som måste tapetseras över!

Det enda som skvallrar om att han har varit liten en gång är den blå flygplanshyllan. Det är ettårspresenten från mina föräldrar och den hänger ganska högt upp i en av de två små alkoverna som finns i rummet. En liten detalj med minnen från Gilberts sju år på jorden. Särskilda gåvor från familj och vänner som alla bär på en historia.

Jag drar mig för att plocka ner den där hyllan. Dels för att den är så mysig, men också för att den känns som barndomens sista utpost. Nu är han stor och behöver inga nallar liksom! Fast det där stämmer ju inte - det vet jag innerst inne.

Den får hänga kvar ett tag till. Tids nog kastar han väl självmant ut den inbillar jag mig.