Alltid lika nervös

Tänk om sjukhus var en sådan här enkel historia? Ett plåster på så är allt bra.

I dag är det dags att ta det första steget i processen att lyckas få prover från min hysteriskt sjukhusrädda son. Hela förra hösten höll vi på, men att dra rör med blod från ett barn som skriker så att tanterna ute i väntrummet börjar gråta är dömt att misslyckas som ni kanske förstår.

Så vi fick en remiss för eventuell sövning *gulp* och i dag ska vi åka till Karolinska Sjukhuset för att prata med läkarna där om de möjligheter som finns. Det handlar om både mask med lustgas och lugnande medel som ett alternativ till sövningen. Mitt hjärta går i 200 km/h bara jag hör om allt detta. Inget känns bra. Men proverna måste vi ju ta på något sätt. Usch, jag tycker så synd om Gilbert som måste utstå allt detta.

Åh, nu behöver jag ordentligt med styrka känner jag!

(bild från Bruka Design)