Hur man bäst gör entré

Japp, det här kunde ha varit vi - minus fluffklänningen och peruken då!

Gårdagens bröllop började som i "Fyra bröllop och en begravning". Taxiresan från hotellet inne i Uppsala till den vackra herrgården vid Mälaren tog lite längre tid än vad vi fått information om. Chauffören var inte heller direkt samarbetsvillig när vi satt i baksätet och svettigt såg hur klockan tickade på.

"Vi kan ta den här grusvägen för den är närmare - men det vill jag inte göra med min bil eftersom den kanske blir lerig så jag kör runt er den långa vägen!?", sade taxikillen och svängde snabbt åt andra hållet.

Tack för den liksom!

Tio minuter efter utsatt tid kastade vi oss ur taxin, bara för att upptäcka att brudparet precis klivit ut på den grusade planen framför den vita herrgårdsbyggnaden. Bortom kärleksparet började musiken att spela, i det som vi snabbt identifierade som en berså och också en trolig plats för utomhusvigseln. Här gällde det att fatta ett snabbt beslut utan att förstöra det hela.

Att springa förbi brudparet på grusgången var ju inte den sortens uppmärksammade entréföreställning vi tänkt oss.  I stället galopperade vi  (försök göra detta i sjucentimetersklackar!) runt hela framsidan mellan träden, i en vid båge ned för en grässlänt och kanade in bakom buskarna. Samtidigt kom våra vänner skridande runt bersån från det andra hållet.

Herregud!

(Länken ovan visar en perfekt bild från platsen där detta ägde rum - bara som ett litet visuellt tips!)