Hurra de är tillbaka!

En stackars förskrämd pionstängel sticker fram mellan grus och kirskål och ger mig hopp om trädgårdslivet efter att ha fått ta bort hela den fina pionrabatten när altanen byggdes. Jag älskar verkligen pioner och grät bittra tårar över den överdådiga rabatten med knallrosa (jo, jag gillar faktiskt rosa ibland!) pioner.

Sen snöt jag näsan och åkte till växtförsäljningen där jag plockade upp ett testexemplar som jag planterade längst ute i en annan rabatt. Förra sommaren syntes ingenting, men tydligen låg den vita pionen och lurade där under marken. Samlade kanske lite växtkraft, vad vet jag!

Nu måste jag fylla på med fler pioner och rensa runt den stackars äventyraren som ska få slippa både ogräs och vassa stenar.