Mitt nya jag

Det är en fas, det är en fas...

Någon här hemma har visst lagt till sig med tonårsmanér. På bästa sexårsvis smälls det i dörrar och suckas dramatiskt när saker och ting inte går som han vill. Allt går väldigt långsamt och plötsligt får jag stå i trappan på mornarna och försöka ropa Gilbert ur sängen och ner till frukostbordet. Allt medan tålamodet tryter.

"Du är som Häxan Surtant mamma!", fick jag höra från baksätet i bilen i morse, när vi efter världens längsta sejour av tjafs äntligen kom i väg.

Japp, i egen hög person!