Kryper fram ur dimman...

En höstbild känns trevligare än ett par scary red eyes...

Ja, herregud vad läskigt det har varit att ta sig fram med ett helt igenmurat öga och dimsyn på det andra. Inte för att jag har förflyttat mig några längre sträckor här hemma, men det har varit påfrestande ändå. Och infektionen i sig gör att jag inte orkar särskilt många knop heller.

Det är horisontalläge och vila som gäller samt antibiotikadroppar fem gånger om dagen. Svullnaden runt ena ögat (såg ut som någon misshandlat mig - usch!) har gudskelov försvunnit, men själva ögonen är fortfarande i en annan kulör.

Det ser ut som lingon och mjölk för att vara mer exakt.

Och naturligtvis flyttade sig viruset till det andra ögat också. Väntar nu på att ögonvitorna ska bli vackert polkagrisrandiga, att ögonmuskeln ska sluta värka och att de igenkletade ögonen, som jag vaknar upp med varje morgon, ska försvinna.

Jag vill bli frisk tack!