Helghysteri och tvåbarnschock!

Helgens lilla "avvikelse". Minns knappt när jag drack en Cosmopolitan sist, men det var någon gång i slutet av 90-talet tror jag...

Söndag kväll och jag fattar faktiskt inte vart helgen tog vägen? Har gjort massor men ändå inte hunnit med någonting känns det som. Ja, inget av det där som jag skulle vilja göra utan det handlar mest om en massa vardagsplikter som eskalerar under helgen.

Fyra personer som ska utfodras. Mathias och jag servicespringer i skift in och ut i köket och då har vi ändå tagit till hämtmat vid ett tillfälle och ätit ute vid ett annat.

Ett hus som inte ska förfalla helt på grund av att fyra personer äter/sover/leker/är/gör. Det innebär ständig plockning.

Löpande saker som måste göras. Som att betala räkningar. Vattna vissna blommor. Se till att trädgården inte gror igen totalt och att tvättberget inte växer mer än det redan gör.

Ta ur diskmaskinen och fylla på den igen. Fyra gånger om dagen typ!

Åstadkomma i alla fall en större helgaktivitet med barnen utan att få gråa hår.

Plocka upp mer leksaker.

Tvätta smutsiga barn som sen är rena i max sex timmar efteråt.

Stävja syskonbråk. En liten tonåring (sexårsfas) i kombination med en trotsig tvååring med småsyskonkomplex. Gaahhh!!!

Storhandla mat inför den kommande veckan. Boring!

När söndagskvällen kommer har jag förvisso ätit två lite godare och sluppit vakna till väckarklockans skrällande.

Men jag har inte hunnit med något av det JAG vill. Min ständiga egolista som aldrig bockas av det minsta lilla numera.

När ska man få tid till det?