Jag gör allt för min son

Om lillasyster är på bild så ska även jag. Ni får ta att jag inte ser ut som andra barn - jag är ändå världens finaste!

Ja, som ni har märkt så har jag reviderat min inställning till familjebilder lite. Jag lägger ut på Facebook och då känns det lite knasigt att ibland inte dela med mig av det jag känner för. Viola har ni redan fått se, men nu är det dags för Gilbert att göra entré. Hans babyfot har varit med på bild en gång för flera år sedan, men det räknas inte.

Gilbert har inget hår eftersom han har fått en kronisk autoimmun sjukdom som heter Alopecia. Han var lika hårfager som Viola tills han var 14 månader - då rasade allt hår av på bara ett par dagar. Det var en total chock för oss då. Håret kom visserligen tillbaka rätt snabbt, men det föll av igen exakt ett år senare. Därefter kom det tillbaka fläckvis på huvudet, men när Gilbert var 2,5 år så rök det sista av håret på huvudet och även hans långa, fina ögonfransar och ögonbrynen.

Efter en lång utredning vet vi i dag att det är hans vaccinationer som har varit utlösande. Alla tre gångerna har han fått en vaccinationsspruta ungefär en vecka innan, men det var inte förrän efter den sista gången som vi lade ihop ett och ett. Detta är bekräftat och konstaterat av vaccinatonsspecialister som har tagit sig an honom.

Förra sommaren började ögonfransarna och ögonbrynen att växa tillbaka och det är naturligtvis väldigt positivt. Men att håret på huvudet ska återvända är inte särskilt troligt. Det här är alopecia och det blir allt vanligare. Forskarna vet inte varför, men man vet att det är kopplat till immunförsvaret precis på samma sätt som allergier är och även det ökar markant.

Vi jobbar mycket med att stötta Gilbert i det här. Han är väldigt medveten om att han ser annorlunda ut även om de barn han har gått i förskolan med inte har tyckt att det har varit något konstigt. Inte på hans dåvarande avdelning i alla fall. Däremot fick jag avstyra en mobbningsgrej från en liten klick killar på den andra storbarnsavdelningen förra våren. Det var verkligen inte roligt att se hur ledsen han var och att höra honom be mig att "vi skulle åka till affären och köpa lite hår".

För mig är han vackrast i världen och det säger jag till honom hela tiden. Han är precis lika söt som sin syster. Även om jag naturligtvis hoppas att han får tillbaka håret på huvudet någon gång så är det ingenting som vi runt omkring honom bryr oss om. Han är Gilbert för oss oavsett om han har hår eller inte och är älskad för den han är.

Men det är med en klump i magen jag skickar honom till skolan och en massa nya barn som ska acceptera honom.