Saften är slut!

Inte saft men väl engelsk svartvinbärsjuice som också smakar nam nam...

Himmel vad god svartvinbärssaften blev. Den är uppdrucken nu - jag slurpade ur de sista dropparna i kväll och jag är inte ens något jättefan av saft. Eller rättare sagt det är sällan så att saft man köper i affärerna (flädersaft undantaget) är särskilt god. Den är oftast alldeles för söt och jag är i grund och botten ingen större sockerråtta. När det blir för mycket av det söta, när det blir så där översliskigt, då vill inte jag ha.

Men min saft på svarta vinbär smakar både fylligt, sött och syrligt. Det blir verkligen en jättebra kombination. Som ni kanske minns så gillar jag syrliga saker - när Viola låg i magen missbrukade jag limefrukter.

Nu i kväll ropade Viola förtjust och visade mig vinbärsbusken som återigen är fylld av svart guld.

Det blir farligt det här!