Några års karantän?

Jo, men tjena! Hos oss skulle ett barn rymma medan det andra doppade fötterna i målarburken och fixade vita fotspår på ekparketten...

Just nu vill jag bara slita fram allt som ska fixas med inne i huset och gå in till hundra procent för det. Borra, spika och måla så att alla mina planer genomförs. Det är barnens rum som jag vill bli klar med, men jag undrar när det ska se?

Problemet är att två telingar pockar på uppmärksamhet precis hela dagarna och får oss vuxna att springa  som dårar för att lösa konflikter och hålla allmän koll på vart alla befinner sig mellan vardagssysslorna, badandet och utflykterna som krävs för att hålla snurr på familjen.

När de väl somnat är vi så trötta att det där med hammare och spik känns som en omöjlighet. Förr om åren gjorde vi kvällspass med målarpenseln i högst hugg. Borrar vi nu är det någon som vaknar, av helt naturliga skäl. Viola har dessutom slutat att sova middag!? på dagarna, så där rök den enda dagsmöjligheten.

Jag antar att det inte kommer att bli särskilt mycket gjort den här semestern heller? Lite tråkigt faktiskt - jag gillar ju att fixa här hemma och har verkligen sett fram emot det. 

Åh, det kliar i hela mig....

Hur gör ni andra när ni vill fixa/pyssla? Har någon ett magisk recept eller är det barnvakt som gäller?