Att sy

Mina sykunskaper är märkvärt bristfälliga. Jag kan faktiskt inte ens sy i knappar snyggt än mindre fålla upp en gardin, trots att jag vet att det bara rör sig som nål och tråd i ena fallet och raksöm på symaskin i det andra. Men här används bara nålar åt att ta bort stickor och symaskin är inte direkt något jag har prioriterat. Minnet av en hemsk sylärarinna i skolan har dessutom skrämt i väg mig, en fingervisning om att rätt miljö är lika viktig som vilka gener man har.

Men nu med barn och med ett kreativt sug efter fina saker så skulle det vara roligt att faktiskt kunna sy. I alla fall de mest elementära sakerna. Jag får en massa ideér hela tiden som är svåra att omsätta utan en symaskin och det grämer mig.

Lustigt nog kommer jag från en släkt där det fullkomligt dräller av syproffs. Min gammelmormor, min mormor och hennes två systrar och även min farmor producerade mängder av dukar/tavlor/kläder under sin livstid. Min halvsyster är dessutom utbildad mönsterkonstruktör. Sygenen har inte direkt hoppat vidare till mig om man säger så. Inte till min mamma heller för den delen så den stora skämskudden behöver jag inte ta fram i alla fall.

Ritgenen har däremot hamnat hos mig via pappa och farmors släkt, som innehåller flera konstnärer. Jag ritar hellre än syr och då kan man ju faktiskt rita upp sin idé och sedan låta någon annan duktig person sätta samman det hela.