Femårsplanen

"Jag är inte ett dugg sugen på att överge huslivet", säger jag när vi åker hem i bilen.

Mathias nickar.

Vi har blivit riktiga gräsmuppar båda två, efter mer än fyra år i villaförortsspenaten. I mitt fall tror jag att jag har blivit beroende av att kunna känna gräs under fötterna, doppa en tå eller två i Östersjön och spela musik så högt man vill. Stadsliv känns just nu inte som något vi suktar efter, trots att vi gjorde upp en femårsplan när vi flyttade ut.

"Vi tar fem år i taget", konstaterade Mathias när vi stod med ett undertecknat köpekontrakt och nycklarna till vårt 60-talsradhus.

Då var vi övertygade om att vi skulle vara i full färd med att sälja huset vid den här tiden. Tänk vad fel man kan ha!