Kära tomten

Nu börjar jag faktiskt känna lite julstämning. Kanske är det det vackra vita landskapet eller barnens (läs Gilberts) ohejdade förväntningar på det hela. Alldeles nyss pekade han i princip ut hela legokatalogen som kommande julklappar. Han känns rätt enkel att handla till.

Viola däremot är lite svårare. Dels är hon i en sådan där mellanålder där många leksaker inte passar åldersmässigt. Dessutom har hon redan fått av sådant som jag sparat från Gilberts tid och som hon älskar. Har precis lyckats se till att lillasyster ska få ta över körrätten av den fina gungkaninen och dessutom plockat fram ett gäng babyböcker, hämtat en drag-snigel och en kulram samt några knoppussel.

Funderar på så kallade alfabetsklossar (nostalgi) och en liten väska som hon kan kånka runt med. Det är mycket packa i och ur min väska just nu.