Trea åtta

Det tisslas och tasslas i gryningen. Hör Mathias resonera med Gilbert i morgondunklet (än är det inte becksvart ute men nu börjar det märkas ändå) och så prasslar det och knarrar i ekparketten utanför sovrummet. "Gilbert, hjälp mig att sjunga!", hör jag mannen småväsa någonstans där ute.

"Nej, du får sjunga pappa", säger Gilbert och så är det inte mer med det.

Mathias sjunger och Gilbert sticker tre ballonger med snören och två paket under näsan på sin yrvakna mor. Viola har också vaknat och står i spjälsängen och tittar förundrat på spektaklet.

38 år - jo, nu är jag det också!