Det är något som inte stämmer?

Hela dagen är cocktail hour för Viola. Ja, alltså tomaterna - inte drinkarna. Hon är nämligen helt tokig i cocktailtomater och gastar efter flera så fort de är slut.  Det är ju förvisso trevligt. Men jag funderar lite på hur det kommer sig att Gilbert, som utsattes för absurda mängder cocktailtomater när han låg i min mage, vägrar att smaka på just tomater. Minst fröken slapp bekanta sig med en ask småtomater varje kväll (jo, det är sant!) men är ändå helt galen i dem. Jag tror inte riktigt på att barn gillar det som de känt smaken av i mammans mage.

Det kanske är tvärtom?