Tvåbarnschock!

Alltså det är verkligen inte enkelt att försöka jonglera två ystra barn och allt vad som följer med det. Nu märks det att man har två barn på ett helt annat sätt än tidigare. Eller ska jag säga två starka viljor som krockar, för det är vad det är. Viola, som både går och har börjat prata och därmed också ställer mer krav på sin omgivning, är  numera ett större hot mot Gilbert än tidigare. Hon ska göra precis samma saker som honom och när hon inte riktigt fixar det så häver hon upp ett avgundsvrål. Gilbert å andra sidan har svårt att se begränsningarna med vad lillasyster faktiskt får/kan göra och släpar runt henne på en massa bus. De är som katten Gustav och Ådi - en leder buset och den andra hänger på flåsande och med stora ögon.

Mathias och jag flänger som torra skinn och försöker desperat hinna med i svängarna.

"De är så där vid ett års ålder", säger min mamma och tittar på Viola som far runt överallt. Det går över.

Jag har glömt hur det var - eller snarare förträngt det tror jag.

"Det är en fas, det är en fas...det är en fas....