Man lär så länge man lever

Jag har väldig respekt för elektricitet och motorer/maskiner av olika slag. Jag ser framför mig hur det händer hemska saker om man pillar där och undviker följdaktligen också att göra det så mycket som det bara går. Så vad gör man när oljelampan i bilen blinkar olycksbådande och det samma dag hörs ett POFF från elskåpet i mina föräldras hus? Jo, man lyfter telefonen och ringer a) Mathias och b) pappa.

Skäms på mig säger jag bara!

"Motorn skär sig om det inte finns tillräckligt med olja (okej, det här vet jag eftersom jag relativt nyligen tog körkort)", upplyser Mathias, när jag ringer i bilen ungefär två mil hemifrån.

Med andan i halsen kör jag in på det Statoil som ligger närmast mina föräldrars hus (enligt Mathias, det snällaste stället!?), trippar in och förklarar rodnande för den unga killen bakom disken att jag inte bara behöver hjälp att köpa motorolja utan också assistans att få ner oljan på rätt ställe i motorn.

"Det klart jag hjälper dig", säger den snälla killen och ler brett och fixar sedan det medan jag kikar över axeln.

Puh!

När sedan strömmen går i huset får min pappa assistera mig via telefon igenom deras elskåp, tills jag med en stor klump i halsen och utan att våga titta trycker på det som troligen är knappen till jordfelsbrytaren men som jag är övertygad kommer att utlösa en atombomb någonstans.

Men strömmen går på, klumpen i halsen försvinner och jag inser att förutom att jag numera kan varenda knapp i elskåpet även vet exakt vilken motorolja en Saab 9-5 ska ha och var den ska hällas någonstans.

Ha!