Hurra för familjens minsta tjej

I dag är det Violas ettårsdag och jag måste erkänna att det här året har gått rasande fort. Den där runda plutten med en massa mörkt hår (tänk penntroll) som de lyfte ut ur min mage är plötsligt en vild och väldigt rolig liten tjej som busar, klättrar och följer Gilbert i hasorna likt en trogen hund. Nu på morgonkvisten fick det lilla födelsedagsbarnet två paket och ett gäng ballonger (som hon genast försökte ha sönder). En fin liten klosslåda och en rolig bok tog storebror hjälpsamt fram ur de prassliga paketen.

"Viola är ett år och jag är snart fem", konstaterade Gilbert samtidigt som han höll upp ena handens alla fingrar.

Ja, om sex dagar har vi en femåring också.