Turkiskt poolhäng hos Herngrens

Den som bor på många ställen kan också kosta på sig många olika stilar i sina respektive hem. För familjen Herngren är det färgstarkt och mycket tapeter som gäller hemma i hyresrätten på Östermalm (för övrigt Felix barndomshem; ”morsan höll på att svimma första gången hon såg vår rosaröda nattklubbstapet”), avskalat åt det minimalistiska hållet i sommarhuset i Turkiet samt lite mer robust vitmålat i huset på Gotland.
– Jag är absolut intresserad av inredning. Är det något man ska lägga pengar på, särskilt när man har barn, så är det boendet. Jag betalar hellre för bra soffor än på en dyr bil, säger Felix Herngren, 41.
Men Felix fru sedan tre år tillbaka, Clara Herngren, 35, bara skrattar och avslöjar hur det ligger till:
– Felix älskar att köpa saker, särskilt teknik.
– Jo men vi har ju ingen dyr bil, protesterar Felix.

Dyr är den kanske inte, familjens Toyota Previa, men däremot stor – mer som en buss än en bil faktiskt. Det är ett måste i familjen som åtminstone varannan vecka består av fem barn och två vuxna.
– Folk säger: Gud vad många barn ni har, men vi har vant oss nu, säger Clara.
– När vi ska betala semesterresor kan jag känna – helvete, vad hände här, men annars tycker jag inte det är så jobbigt, säger Felix.
Men det hindrar dem inte, de åker gärna på seme- ster. Allra helst förstås till sitt hus tre kilometer från byn Gümüşlük, i turkiska Bodrum.

Hur hittade ni det här stället?
– Jag har en turkisk kompis, Uluc ”Bullen” Telmen (ägaren till restaurangen ”Halv grek plus turk” på Östermalm i Stockholm) som drog igång ett byggprojekt i Turkiet. Han bad Thomas Sandell (känd arkitekt) rita husen, berättar Felix.
– Vi var inte så sugna först, vi har redan två boenden och en massa barn, tänkte vi. Sedan åkte vi hit på en semester och ändrade oss direkt, och det blev jättehärligt, säger Clara.
– Tanken är att vi ska hyra ut det också, för själva är vi där kanske fem veckor om året. Och trivs man inte är det ju bara att sälja, säger Felix.
Huset ligger inte vid havet, men vad gör det när man har egen pool och den närmaste badorten ligger tre kilometer bort, i Gümüşlük, en mysig by med ett femtontal restauranger, belägna precis vid havskanten.
– Om vi inte hänger i huset, så tar vi en biltur och käkar lunch eller middag nere i Gümüşlük, säger Felix.

 

Sockerbitskvarter i Turkiet.

Deras hus är alltså ritat av Thomas Sandell, som ligger bakom hela raden av sockerbitshus som ligger efter varandra i en bågform, vid foten av en av kullarna i det turkiska landskapet. Herngrens sockerbit ligger näst längst ut, och när vi kommer uppför trappan, hamnar vi först på en stor härlig terrass (en av tre, för övrigt), med ett rejält tilltaget matbord. På ena sidan finns ett litet gästhus, där flickorna sover, på andra sidan ligger boningshuset. Köket är det första rummet vi kommer till, bakom det skymtar vardagsrummet. Väggarna är fräscht vita, liksom trappan som leder upp till sovrummen, Felix och Claras och pojkarnas.

Vitt är köksbordet som rymmer familjemedlemmarna och fler därtill, vita är sofforna och fåtöljerna i vardagsrummet, men lite av Turkiet får smyga sig in, bland annat skymtar vackra turkiska lyktor i sirligt silver och en vattenpipa i tunt glas högt uppe i hyllan bakom matbordet, och i vardagsrummet finns fina små tebord i trä och silver, vars överdel lätt blir brickor att bära in svalkande lemonad på. Där finns också röda vackra orientaliskt mönstrade mattor och kuddar som bryter av mot det vita. Den som har lite koll på Ikeas senaste utbud, känner igen både det ena och det andra därifrån hos Clara och Felix.
 

– Vi tänkte först köpa turkiska möbler, men så finns Ikea inte alltför långt borta från Gümüşlük och det är ju ändå både snyggast och billigast, säger Clara.
Det märks att Clara och Felix gillar sitt hus i Turkiet, och barnen ”älskar det”. Det enda negativa med det är att det krockar med sommarstället på Gotland.Dit åker de på loven och vissa helger. Ett annat problem med det undanskymda lilla paradiset i Turkiet är tillgängligheten. Det går inga direktflyg till Bodrum.
– Förra sommaren tog vi tåg till Köpenhamn, som det går direktflyg ifrån. Smidigt, tänkte vi, men så visade det sig att vi glömt betala flygresan när vi stod i incheckningen, så jag fick springa till närmaste bank och ta ut en massa cash, berättar Felix.
Och på hemvägen brann det på spåret utanför Malmö så resan till Stockholm tog 20 timmar.
– Det gäller att vara välorganiserad när man åker med så många barn, säger Clara.
Just det.

 

Fem år har gått sedan Clara och Felix blev ihop, strax efter att de bägge skilt sig. Skilsmässorna startade en flyttkarusell som gör vem som helst yr. Det tog lite tid att få rutin på varannan veckas-livet, men för ungefär två år sedan lugnade saker och ting ner sig. Det var då de bestämde sig för att slå ner sina bopålar i Felix gamla barndomshem vid Karlaplan – Felix föräldrar flyttade till en mindre lägenhet.
– Det var en lite konstig känsla att flytta hem igen, men gatan är fantastiskt fin och lägenheten härlig. Så har vi också gjort om ganska mycket, så det ser helt annorlunda ut även om grundkänslan är likadan.
– Sedan tycker jag att jag hade en bra barndom, det underlättar. Min ångestperiod var mer i tonåren, och då var jag aldrig hemma, säger Felix.
– Jag tycker inte heller att det varit några problem, det var bara skönt att det löste sig, säger Clara.
Det blev mycket tapet när inredningsarkitekt Peter Hallén fick hjälpa dem med inredningen hemma, inte bara Felix mamma utan Felix själv blev lite chockad först över Peters förslag.
– Jag tänkte typ: ”Va, ska man inte bara ha vitt hemma?” Men jag är ganska progressiv och vill gärna testa spännande grejer, säger Felix.
– Jag är inte lika vågad som Felix, samtidigt tycker jag att det blir bra när vi väl gör om något, säger Clara.

Peter Hallén har inte bara bidragit med tapeter utan också ritat en del möbler, mycket är väggfast och specialdesignat för deras lägenhet.

 

Men flyttkarusellen var inte över när de skulle flytta in på Tysta gatan – för då skulle lägenheten stamrenoveras. Istället bodde de evakuerade i ett år, i en fyra på Gärdet samt en etta på samma våning. Det var precis när Bill föddes och det var inte kul.
– Det luktade pensionärskiss i trappen och lägenheten hade inte renoverats sedan 1950-talet. Så jag gick ut hela tiden med Bill, säger Clara.
– Det var jobbigt för alla barn, säger Felix.

Hur lång tid tog det för era barn att vänja sig vid varannan vecka-livet?
– Ett par år tror jag, säger Felix.
– Kortare för Nils och Leo, de var så små då, så de minns inte något annat än det här, säger Clara.
– Men de första 3–4 åren var väldigt kaotiska, på alla plan, hur vi bodde, det blev missförstånd kring sommarlov. Men nu de senaste 1,5–2 åren har vi ätit middagar ihop med våra ex och alla barn, säger Felix.
– När vi hade barnkalas sist var mitt ex Anders där med sin nya, och Felix ex Jenny var där med sin, folk sa: ”Gud vad ni är moderna!” berättar Clara.
– Bill har också fungerat som ett lim – plötsligt är alla släkt med samma barn, han är allas lillebror, det är superschysst, säger Felix.

 

Hur delar ni upp tiden med barnen?
– Vi har alla barnen samtidigt, varannan vecka, min Nils och Felix Vera och Leo. Fanny gör lite som hon vill, hon har tröttnat lite på flyttandet, säger Clara.
– Ett tag bodde Fanny mest hos sin mamma, nu bor hon mest hos oss, säger Felix.
– Men vi ska försöka sprida på barnen, också för Bills skull, säger Clara.
– Ena veckan är det fullt ös, sedan är plötsligt bara Bill kvar. Och Nils och Leo behöver ensamtid med oss, så de kan nog må bra av att vi sprider ut dagarna, säger Felix, som på sistone varit med sina döttrar på långhelg i Tokyo och åkt till Paris Disneyland med Nils och Leo.
– Vi reser mycket i perioder, på det sättet är vi rena miljöbomb-familjen, säger Felix.

Efter alla flyttar hit och dit, gillar ni själva flyttandet?
– Nej, absolut inte, jag hatar att flytta! säger Clara.
– Inte jag heller, det är dyrt och bökigt och man blir aldrig klar. Ska man flytta, ska det vara till något som är bättre, och anlita flyttfirma, fast det är ändå jobbigt eftersom allt måste packas ner, säger Felix.

Hur delar ni upp jobbet hemma, lever ni jämställt?
– Ja, jag tycker nog att vi lever jämställt, säger Felix, eller lite både och…
– Vi har båda varit med om en skilsmässa och lärt oss mycket av det. Vi har blivit mer måna om att vara generösa mot varandra i vår relation, säger Clara.
– Jag jobbar ju mest, men bidrar ekonomiskt med möjligheten att kunna leva på ett härligt sätt.

Jämställdhet handlar ju också om att ge varandra möjlig­heter, att var och en hugger i där den kan. Vi delar alla pengar rakt av, och på barnen i största möjliga mån, sedan drar nog Clara största lasset hemma, säger Felix.
– Men Felix har alltid tagit stort ansvar för barnen också. Han tar med sig alla barnen på utlandssemestrar när jag behöver jobba, till exempel, säger Clara.
Felix fungerar också som administratör av familjens alla bostäder, men han lagar inte så mycket av maten, eftersom han tycker att Claras mat är godare.
– Jag brukar stå för disken istället.
– Första sommaren när Bill var nyfödd, var jag så trött och längtade verkligen efter semestern. Vi skulle vara på Gotland. Fast jag hade glömt hur många vi är – vi har en massa barn från början, och så kommer det minst lika många av ungarnas kompisar och hälsar på. Jag lagade mat för tolv personer, tre gånger om dagen! Till slut grät jag och sa: ”Jag vill hem igen”, säger Clara.
Bägge gillar mat, och blir alldeles lyriska när de berättar om sina utflykter till byn Gümüşlüks fisk- och skaldjursrestauranger vid det kristallklara havet.
–Turkisk mat är fantastisk, och man tröttnar inte – vi äter ofta turkisk mat i Stockholm också, säger Felix.
En inte alltför vågad gissning är att det blir några besök på ”Halv grek plus turk”.