Isabelles blogg

Om tid

Att ta tid med varandra är bara så galet bra! Nu låter det som om vi aldrig är lediga ihop annars men så är det såklart inte.
Men bara det här att bara vara vi, borta på resa.

Ihop.
Det har verkligen gjort underverk.
Jag skrev lite om det för några inlägg sedan men jag bara måste ta upp det igen. Då fick jag någon kommentar om att vi borde jobba 2 dagar i veckan och vara tillsammans typ 5 det låter som en dröm.
Nu vet jag att alla kan inte eller kanske inte vill vara borta 2 månader som vi är, men om ni kan så ta i alla falla 2 veckor på annan ort när ni får kids.

Kan ni inte lova mig det?

Det verkligen svetsar ihop familjen.
När Della var 5 månader så bilade vi i Californien i nästan en månad. Även om hon va en plutt så blev vi då en familj.
Och nu här i Thailand så känns det som om alla hårda kanter och familjekugghjul som gnisslat numera är nerfilade och smörjda.

Att bara se på hur lugn, glad och ännu mer öppen för allt som Della numera är gör att mitt hjärta studsar.
Det har också gett mig en tankeställare.
Hur jag måste försöka vara ännu mer närvarande i vardagen.
Involvera henne mer och inte dumsurfa så mycket som jag annars tyvärr gör.

So nu gör jag slag i saken och stänger av datorn.
 

Look who's floating now!

Bloggen har varit lite stängd senaste dagarna.
Vi har tagit ledigt för bad.
Någon har nämligen lärt sig att simma!!
Jag är så stolt, så stolt.
Nej, det är inte Erik - gissa igen!
 

Blixtar och dunder

och magiska under vaknade vi till i morse.
Åskan dundrade så att huset skakade. För första gången sedan vi kom hit har det varit lite svalt.
Precis innan jag somnade så läste jag ur Mia Skäringers bok ungefär något sådant här (ledsen mia orkar inte leta upp exakta ord- ni får köpa boken i stället):
" varför bor ni på en ö, tänk om det händer något. Om det inte blåser för mycket så kommer helikoptern och räddar oss. Om det blåser för mycket: -Då får vi flytta till stan."

Det första jag tänkte på när jag slog upp ögonen vid knallen var. Della får inte bryta armen som hon nästan gjorde igår när hon föll ner från avsatsen intill poolen och vi får flytta till stan.
Det blir nog inget kavalleri av helikoptrar som kommer och räddar oss likt öppningscenen i Apokalyps Now.

Himlen blev helt svart. Som en stor svart vägg som kommer närmare och närmare.

Och så började det igen.

Kolla husen och vägarna runt på klipporna. De är alla byggda med plockepinnved. Tjusigt som sjutton men lite pirrar det i magen när man traskar runt.

Två longtails strök med.
 

- Chilla morsan, det är bara lite regn!

Hönsmamma

Vi sitter på båten ut mot Koh Phangnan. Havet ser stilla ut men ibland gungar båten till. Inte mycket utan mest kanske som om man åkt tekopparna på grönan eller efter ett halvt glas vin när man är mycket trött. Det säger snurp i min mage. Helt plötsligt har jag blivit så mycket hönsigare. Tycker inte riktigt att det passar mig. -klart det inte är fel i att vara hönsmamma men ibland, ganska ofta så måste man faktiskt släppa taget. Allt går inte att kontrollera, skydda eller bädda in.
Inte en själv och inte ens barn.
Det var en ganska stor båt. Med flyvästar och sånt. Ändå hade jag Dellas armpuffar uppblåsta i den stora väskan. Och Beppes lilla flytring. ni vet en sådan med ryggstöd och hängslen mellan benen. Den var uppblåst den med. I fall att. Svennefamiljen som kommer med sjuk mycket packning. De skulle bara veta att hälften var med uppblåsta flytleksaker. Som om det skulle hjälpa. Om något skulle hända. Vem lurar jag egentligen?

Faktum är att jag har blivit hönsigare efter allt snack, efter alla råd eller ickeråd. Om att åka på den här resan. Jag har bett om råd och blivit sönderrådad. Som om min egen mammaröst har försvunnit. Som om jag inte längre vet vad som är ok eller inte.
Vad tycker jag att vi, min lilla familj klarar och var vill jag att vi sätter våra gränser?
Ganska ofta så projiceras andras rädsla över en själv. Så långt att man själv börjar ta över dem.
Och var sätter man gränsen?
Var sätter man gänsen för att leva? Det går ju ändå inte att styra.
Det löser sig nog.
Det mesta brukar ju det.
 

Kanske borde jag vara hönsigare om mig själv i stället? Precis när svanskotan börjat läka ordentligt så ska jag naturligtvis springa in i en stege.

Kanske har ni säker fått det här kedjebrevet någon gång?
Lite pretto och oj vad det var bättre förr men samtidigt något som tåls att tänka på:
 

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40- talet,50- talet,60-talet,och 70- talet inte ha överlevt.

Våra barnsängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför Att vi alltid var ute och lekte .Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon rent faktiskt dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och komma hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation , Nintendo eller X-  box - i  det hela taget inga TV- spel, eller 99 TV - kanaler , inget surround-sound, inga mobiltelefoner, hemdatorer eller chat rooms på Internet.  Vi hade  vänner!

Vi gick ut och fann dem ! Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor.

Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva. Kommer du ihåg olyckorna? Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs.

Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna, och gräset växte inte inuti oss i resten av våra liv. Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet. Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom och var tvungna att gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte ( med föräldrar som rökte i bilen). Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel.

Ritade med tuschpennor med ämnen som är helt förbjudna idag. Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya ideér ..Vi hade frihet, fiasko, succeér, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Koh Phangang

Oj oj varför nöjer jag mig inte med charter och bamseklubben?
Igår var det Longtailbåtar, färjor och nu är vi på en liten strand i Koh Phangang var husen är uppbyggda på klippor. och långa trägångar överallt.

Nu dör mina batterier.

Återkommer inom kort

kram

Blonde Ambition Tour

Nu ska vi byta hotell igen och till och med våga oss ut på en annan ö. Då är det bara langa upp passen igen vid ankomst och visa upp sin finaste sida.
Tror inte jag skulle passa som blond va?

Har faktiskt nog provat de flesta hårfärgerna men blond har jag låtit bli. Kanske inte för sent eller så är det kärringvarning kanske?

Jag hoppas att uppkoppling kommer att funka bra annars får ni ha lite tålamod- ok?

Växtvärk

Kanske inte så konstigt att det blir lite drama ibland när man växer så mycket? Jag brukar tänka när jag kollar på Beppes naglar att de måste på något sätt växa i relation till hur snabbt han växer och det känns som om jag måste klippa dem varannan dag. Procentuellt borde det innebära att hela han då har vuxit så mycket?
 

Om man kollar på mina naglar så växer dem tyvärr mest på bredden...

Det här är Della exakt ett år mellan bilderna.
En liten skitunge har blivit värsta stora tjejen.
Min fining.
 

Inredningsdetaljer från hotellet

DEt är ganska vanligt med poolvillas här i Thailand. Så extravagant har inte vi bott än men men idag nästlade jag mig in på andra rum här på hotellet. Kolla in dosfamil.com vettja!

Nedan ser ni vår fantastiska utsikt från vår toa!

Changement de decor

Nu har vi bytt hotell till något som heter X2 Resorts. Känns bra och ser bra ut so far!
Återkommer med fler mer bilder och historier.

som på moln

Är det en mangel som  behövs eller bara extra extra extra fin kvalité? Eller är det för att de säkert är tvättade 1000 gånger? Jag vill sno med mig hotelllakanen hem och alltid känns som om jag sover bland molnen.

Monk starting kit

Jag älskar att gå i mataffärer i andra länder.
Att få kolla in allt det här vanliga som ändå är så ovanligt någon annan stans.
Alla förpckningar och kulturella vanor.

Här finns det ofta en egen gång med varor att skänka till munkar.

Typ som Att göra en munk ren - kittet, eller munkens mediciner eller som ovan.
Monk - Starting kit.

Ska komma ihåg det nästa gång tvårbarnshoken slår till.

Ut ur bubblan

Vi hyrde en bil för det var på något sätt dags att lämna hotellet och vår trygga vrå på vår strand.
Koh Samui heter ön vi är på, Thailands näst största vad jag har fattat och den ligger på östra kusten.

I går och idag har det varit värmerekord sedan vi kom hit. Har ingen aning om hur mycket men klädsim på land hade lätt kunnat bli en OS gren.

Det blev en sådan där fars dag igen. Bilen kom till hotellet. Della vägrade sätta sig i en barnstol, det var den första barnstolen jag ens sätt sedan vi kom hit och att efter ha suttit som stora tjejer utan barnstol och sen få klämma sig ner i en barnstol var öken för unga miss Mcallister. Så i ökenhettan storböla en unge som såklart satte igång den andra. Della vägrade gå in i bilen och höll på svimma av värme medan vi stod som idioter och skulle övertala att fan vad kul det ska bli att tillbringa en dag i bil i stället för att bada.
Har absolut ingen aning om hur vi lyckades tillslut men i väg kom vi.
Della sjöng hela dagen en ramsa som lät
Är vi inte framme snart oooohoo, är vi inte framme snart oohhooo. En miljon gånger med stigande tonläge.

Efter ett tag kom vi ju på att det var alldeles för varmt för att än stiga ur bilen. Varje in och ut moment med dessa två kids tog typ en halvtimme. Ingen hit direkt.
Stannade vid en seafood restaurant som vi blivit tipsade om men åt nog den sämsta maten hittills på resan.

Här har vi precis fått in Della i bilen efter dödens förhandling. Jag ser helt ok ut men precis när Erik tog bilden så trodde jag att jag skulle slita mitt hår eller sälja kidsen till den första som kom förbi.
Note to polisen - vid gisslandrama ring inte mig. Jag suger.

Vi kollade in en Big Buddha som finns på ön, fick ett lyckoarmband av en munk och sket sedan i allt och stack till Tesco igen. (Stormarknaden).

Ingen bild på Buddha men väl på en hund som bajsade under någon helig staty.

Skulle jag ge någon rådet att hyra bil och göra det samma som vi? Nja.
Skulle jag själv göra om det?

Antagligen.

Det är väl som med barn i allmänhet.
Jävligt joobigt ibland men ändå gillar man det.

Dagens Outfit

Får Beppe stå för. Shorts och tröja 10 kronor.
Det är så billigt här att jag mår dåligt av det.

Hur roar man sig på hotell?

Det blir ganska varmt hör mitt på dagen och det går inte att bara hänga vid poolen. +Det känns som om att Beppe måste laddas inomhus några gånger per dag. Men vad hittar man då på inomhus? På ett kalt hotellrum? Häromdagen laddade vi upp på Tesco som är en gigantiskt supermarket. Vi köpte stämplar, lera och pennor. Men såklart så är det enklare än man tror ibland.
Della ville ha Luciatåg och så fick det bli!
 

Eriks t-shirt, ett skärp från hotellets kimono, ett hårband med nerstuckna Nescafe engångspaket i stället för ljus och vips så har vi en livs levande lucia.

Jag fick en handuk som klänning och en kam som tärneljus.

Vi försökte lussa för folk på hotellet men att hålla händerna ihop så där är ju hur man hälsar här. Tydligen lät Ute är mörkt och kallt också som en Thailändsk sägning. Så alla svarade Uteemurktochkallt som en ramsa och bockade med händerna ihop.
Kulturkrock helt enkelt.

Ibland såg hon mer ut som Jesus och senare på kvällen med dagens andra glass i hand såövergick hon till att vara Frihetsguddinnan.
Kanske har vi kommit på en ny superhjälte?
Den flygande Lussejesusgudinnan men extra princessandaler on top!

Så stolt så att jag grinar!

Åh vad det här med att åka bort är bra för familjen!
Inget tjafs om overallen på väg till dagis på morgonen, inga dramaqueenutbrott och inget jäkt med stressade föräldrar som spenderar för mycket tid tittandes in i datorn.

Hon äter, sover och humöret är bra. Det har liksom varit en ond spiral senaste månaderna. och jag tror att det bara är så för att vi umgås i lugn och ro. Allihop.

I går smakade och åt Della först en tomat självmant. Lite för lite sömn gjorde att jag började böla för att jag blev så glad. Sen på kvällen så åt hon små fisk och krabbbollar som man la i någon slags buljongsoppeskål (Thaifondue typ). Då var det Eriks tur.

Nu satte hon sig med mig och bara så där skrev sitt namn i min anteckningsbok.
Så där bara.
För första gången!
 

Små spretiga härliga bokstäver.

Fan, vad hon är grym min lilla unge!