Denise Rudberg

Jag tänker blotta mitt allra innersta för er trogna bloggläsare...

JAG SKA LÄGGA UT MITT RECEPT PÅ KORVSTROGANOFF! Min paradrätt...min enda rätt.

Eftersom jag inte tar för givet att ni kan det här med matlagning så ger jag er samma manual som jag själv behöver, dvs en bild(bilden är nästan komplett, bara en gul lök saknas...) med alla ingredienser och sen en lista med mängden av varje enskild sådan.

500 gram falukorv (med en kötthalt på minst 68%...)

1 gul lök

1 tomatpuré

1 msk senap (original, ABSOLUT INTE en söt variant!)

2 tsk grönsaksbuljong

1 msk paprikapulver

1 krm cayennepeppar

3 dl gräddfil

1 dl cremefraiche

1 dl vatten

Fullkornsris

Fräs den välhackade gula löken i olivolja. Fräs sedan den vackert(!) skurna falukorven så att den känns spänstig. Detta tar ett tag så lyssna förslagsvis på radio under tiden för att inte förgås av tristess. Ös sedan på med kryddorna och buljongen. Tillsätt tomatpurén och senapen. Häll på vattnet och låt det bubbla ett par minuter. När allt ser väl ihopblandat ut smetar du ner gräddfilen och cremefraichen och låter allt blanda sig till en vacker Hermésfärgad gryta. Koka riset, servera och njut!

Bon appetit!!

...våra hallongrottor! Taskigt tycker jag. Bara för att han inte är kung på att baka... Han sa att de såg ut som bukspottskörtlar? Men de gjorde det definitivt inte när de kom ut från ugnen. Eftersom vi inte hade några kakformar att sätta dem i så flöt de ut över hela plåten och blev en enda jättehallongrotta. Snygg? Nää, men smarrig!

Det var alltså vad vi ägnade oss åt under gårdagens eftermiddag. Baka. Idag ska det skrivas om en krönika som behövde förbättring och utlovades redan för hundra dagar sen. Det ska promeneras och lämnas tillbaka tågbiljetter.

...när jag vaknar upp och känner mig överkörd av ett tåg. För precis som förra helgen arbetade jag. dygnet runt. Med hemligt projekt. Ett otroligt kul projekt. Men nu vill jag inte jobba på en dag eller två. Jag vill inte tänka strategiskt eller ta beslut. Jag vill inte vara kreativ och fiffig. Jag vill inte svara på tusen mail. Jag vill inte sortera kvitton.

Jag vill bara få massage, sova och måla tånaglarna. Jag vill vara lat och slö, ifred.

Men...varför gnälla om skitsaker? Faktiskt. Men jag tror i alla fall att jag börjar nya arbetsveckan med en lite promenix. Så att jag kanske orkar måla tånaglarna sen...

...för jag har lagt märke till en sak. Vi lyckas alltid bråka på samma plats hemma. Hur vi alltid lyckas hitta någon form av "bråkhörna". I vårt fall är det duschen. Och det är alltid Johan som duschar. Och jag står bredvid och är skitarg. Ofta på morgonen. I huset där vi bodde så låg bråkhörnan i köket. Jag undrar hur det kommer sig. Är det taskiga energier där eller har det att göra med att man lyckas måla in den andre just där? För mig är det ännu ett stort mysterium att grubbla på. Och så får Johan skippa duschen imorgon, han kanske kan prova att tvätta av sig i köket?

...men jag stod helt enkelt inte ut längre. De gråa håren tog helt överhand och utväxten var grotesk. Och min frisör hade inte en endaste lucka den närmaste veckan. Så jag fixade biffen själv. Gick till HM, köpte en låda med hårfärg och gick till verket. Dessutom var färgen på extrapris. Hela kalaset brallade iväg på 86 kronor. Och plötsligt förstår jag inte riktigt hur jag ska kunna betala nästan tusen kronor för samma resultat. Dessutom slapp jag sitta i en frisörsalong och känna mig stressad och kolla klockan. Istället kollade jag Bolibompa med kidsen (som förvisso klagade på att det luktade superilla). Så det enda som återstår för min frissa är att klippa mig. Jag tror att jag börjar att bli en mycket snål människa.

...kan göra mycket. Till exempel så kan jag prata igen. Igår eftermiddag kom det mest bara seg gröt ur munnen när jag försökte säga något. Idag är listan lång på saker som ska göras:

-Skriva krönika till hemlig uppdragsgivare...

-Äta lyxlunch med Snygg-Christer. Christer är en favorit, en hemlig vapendragare, en person som har ett kontaktnät som folk skulle döda för och dessutom en mycket god vän både till mig och maken.

-Invänta budfirman som ska hämta grejer.

-Lämna svar på alla tjusiga inbjudningar som trillat in gällande fester på bokmässan. Alla tre dygnen är redan minutiöst uppbokade så det blir inte lätt. Men David kommer garanterat få ett ja.

-Skriva rent manus till ett hemligt projekt. Men gud så hemlig jag är idag då...

-Tacka Anna Munkendahl & Co för en trevlig middag/kickoff igår på Beirut Cafe. Där vi bla kändisspottade Nicola Ingrosso. Bara en sån sak. Nicola var trevlig och snygg i vanlig ordning. Och här kan avslöjas att jag var dödligt kär i en av hans bästa vänner för hundra år sen. Så var det sagt också.

-Byta mobiltelefon. Eller nåt. Min nästan alldeles nya har redan börjat krångla. Hallå Sony Ericsson, vad gör ni för smörja?? Det här är min tredje telefon från er som är riktigt kass! Grrr. Den här gången får det bli en Nokia!

-Vika tvätt. Eller nä just det, det var ju Johans tur. Puh.

-Laga korvstroganoff. Jo, det var dags igen. För min paradrätt. Alla blir så mätta och glada. Självklart med fullkornsris till.

-Ringa/maila Cathrin. Styra upp supertrevlig dinner när hon kommer till Stockholm nästa vecka.

-Kolla Calles badbralle-status eftersom simskolan startar imorgon.

-Kolla Loppsans gymnastikdräkt-status eftersom hennes gympa startar på måndag.

-Kolla termos-statusen här hemma eftersom jag ska inviga mina nya gummistövlar i skogen på lördag morgon. Det är utflyktstime. Då är det illa om termosen inte funkar.

-Ringa T. Hon ringde och var orolig över min psykiska hälsa. Med all rätt. Jag är knäpp, det är ingen nyhet. Det borde lugna henne.

-Ringa Katti. Hon kanske vill hänga med på lördag med sina tjejer?

-Ringa Läckan. Kolla hur det är med hennes förkylning.

Shit, nu måste jag in i duschen om jag ska hinna till lyxlunchen.

Jo, de är grymt sköna. Och regn denna lördag passar mig alldeles perfekt. Sitter på mitt favoritcafé och knyter ihop slutet på nya boken. Det är smaskigt, så mycket kan jag avslöja. Juicy as hell. Underdrifter har aldrig legat för mig.

Nu ska jag beställa en latte till och fantisera vidare. Adios verkligheten!

Trots seg början. Klev upp fem efter att ha legat sömnlös sen fyra. Under mina mer hysteriska skrivperioder vaknar jag alltid prick fyra. Inte så mycket att göra åt saken.

Åkte till Hotell Rival för att bli sminkad inför presentation av höstens program på TV4. Där Läckan och jag ingår i TV4plus tablå. Vi blev uppkallade på scenen iförda headset och förväntades svara rappt och klurigt. Det kändes mest nevöst och fumligt. Visste inte var jag skulle göra av mina händer och hur jag skulle stå med benen eftersom de skakade så mycket. För mig är det en sak att stå och prata framför en kamera, helt okej. Men att stå på scen...nä, inte min grej. Hade ett numer legendariskt bryt på scenen under min första bokmässa år 2000. Jag bröt ihop totalt och började gråta. Så illa blev det inte igår, men jag var väl inte direkt bekväm heller.

Efter en massa intervjuer under "lunchminglet" i Rivals lobby åkte jag hem. Slängde av mig kläderna, hoppade i plyschdressen och promenerade ner till biblioteket. Ahhh, tystnaden var total och alldeles underbar. Så underbar att jag somnade vid min plats. Vaknade drygt en timme (jo, det är faktiskt helt sant, jag sov en hel timme) och såg mig förvirrat omkring. Jag hade i alla fall den goda smaken att inte dregla under min lilla powernap.

Sen öppnade sig himlen och jag gick lös på mitt manus, All ångest jag haft under några veckor släppte och historien skavde inte längre.

Glatt skuttade jag hem och i min glädjeiver klöste jag åt mig ett par rejäla gummistövlar. Mina gamla är utslitna och alldeles för käckt orange. De nya lutar åt Brittish Racing Green med en touch av mullvad. Jag är redo för skogen.

Väl hemma blev det reklamfilm för den lyckliga familjen. Maken log och sa att jag var söt. Barnen kom springande med utsträckta armar och var glada att se mig.

Nattningen gick galant och efter tre lästa böcker somnade de utan knussel. Plötsligt händer det.

Maken dåsade i soffan, CSI Miami hade säsongspremiär.

Jag=lycklig

...och tillsammans suktar vi över den här! Jamen seriöst, den är så satans bra att man storknar. Jag tycker Cathrine ska pallra sig upp till Stockholm så att vi kan tråka ut någon trendig DJ med att spela den om och om igen...

Idag smäller det här hemma. Jorå, ett stort projekt går av stapeln. Mer info kommer längre fram...

Vaknade till ett frukosttomt kylskåp, igen. Så sisådär en kvart över sex kilade jag iväg till sjuelva. Thank God för sjuelva...detta inhandlades:

Grovbullar

Fyra liter mjölk

Leverpastej

Apelsinjuice

Gurka

Extra morgontidning

Jo, ungefär så upplevdes det här hemma för en stund sen. Maken vrålar plötsligt från sovrummet att han glömt att det är utflykt idag. Har vi någon matsäck hemma? Från att ha varit en rätt lugn morgon bryter plötsligt kaoset ut på två sekunder:

Jag ilar runt och kollar termosar, letar bröd i frysen och kollar O´boy-statusen, maken akutduschar, Calle letar efter sina nya Transformers, Loppsan rotar efter sin rosa mössa, mjölken kokar över, maken hittar inte sin deo, Loppsan vill plötsligt byta byxor, Calle vill byta ryggsäck, O´boy över hela diskbänken, Calle vill rita en teckning, jag skriker "nej inte nu", Loppsan vill se barnkanalen, maken skriker "nej inte nu", jag hittar inte smörgåslådorna, leverpastejen är slut, ingen hittar tandkrämen, vi hittar inte Loppsans tandborste, Calle vill ha flingor istället för macka, min telefon ringer, Loppsan vill ha klänning på utflykten, jag skriker "nej det är för kallt", maken skriker "nej det är för kallt", Loppsan skriker "jag vill frysa".

Och så på två sekunder är alla ute genom dörren och det blir knäpptyst här hemma. Ett kaos som liksom bara drog genom vårt hem och sen försvann. Är det så det kommer att kännas när kidsen flyttar och man sitter där gammal och undrar vad som hände? Förmodligen.

Nu ska jag pensionära mig och boka två balettbiljetter på Operan. Något måste man ju göra på ålderns höst...

....konstaterar jag när jag slänger mig ned i soffan för att redigera. Slut över vad? Att bli sminkad, hårstylad, fotograferad och serverad kaffe. Herregud, reality check, anyone?? Men så har dagen sett ut eftersom vi spelat in vinjetten till bokprogrammet, och trött är jag. Tror dock inte att jag ska beklaga mig över detta när Johan kommer hem med kidsen efter en heldag på Eskilstuna Zoo...

"Jo, men alltså älskling...du måste förstå, jag är heeelt slut! Mina fötter gör superont av de högklackade skorna och lösögonfransarna kliade typ hela tiden. Och så gör det så himla ont i käkarna efter alla leenden jag var tvungen att bränna av."

Jorå, den funkar nog....

...svärpäronen kommer hit på söndagsmiddag. Kan man bjuda på gårdagens rester bestående av fullkornsspaghetti med köttfärssås? Fast resterna lär knappast räcka till sex personer.

Ähh, Johan får svänga ihop sin stek med katrinplommon. Den är grym och har en fördel, jag har ingen aning om hur man gör=jag slipper undan...

Fast det kanske vore mer rättvist att göra en gemensam köksinsats och slänga ihop det här istället....

Nä, nu måste jag ringa T och sy ihop senkvällens powerwalk.

Helt perfekt väder för en söndag! Murrigt, grått och perfekt trist. Vi såsar runt hemma och fixar. Loppsan gör halsband, Calle ser på Pål Plutt på Barnkanalen.

Strax ska vi dock bege oss till HM för att inhandla:

-Strumpor, hur många vi än köper är dessa konstiga tingestar en ständig bristvara. Idag ska jag köpa tjugo par åt oss var. Vi ska bada i strumpor här hemma.

-Kalsonger. Ovanstående kommentar gäller även för denna kategori. För 50% av familjen, vill säga...

-Kofta till Lopps.

-Byxor till Calle. Just nu blåvägrar han använda mer än ett par manchesterbyxor med hål i. Idag ska jag försöka muta mig till att han själv väljer ut ett par nya.

-Jeans till Lopps. HM har helt galet snygga stuprörsjeans till tjejer som är supermjuka och sköna.

-Strumpbyxor till Lopps.

Övriga saker som behövs är:

-Gummistövlar till mig själv. Jag tänker satsa på ett par med kort skaft denna höst.

-Schampo

-Tvättmedel

-Värmeljus

Tror det var allt.