Nr 2 feb/mars 2010
UTE NU!
Tyck till om Family Living!
Vi vill höra vad just du tycker, så att Family Living kan bli ännu bättre. Gå med i Family Livings läsarpanel.
Läs merNyhetsbrev
Snart går nästa nyhetsbrev ut med info du inte vill missa! Signa upp dig för vårt nyhetsbrev redan idag!
Anmäl dig härBloggare:
Denise Rudberg
Börjar nog bli lite snurrig...
....för jag kan inte släppa tanken på svala promenader som avslutas med en kopp varm choklad. Men det är som sagt bara ett par dagar kvar innan vi åker hem till kalla Svedala och då lär jag få min kvot fylld på den punkten. Och redan på fredag bär det av till Västkusten för kalas. Jag ska köra bil hela vägen ner till Orust. Ehh...sist jag bilade till Västkusten var jag nitton år och lyckades med bragden att åka färja fem(!) gånger mellan Göteborg och Marstrand. Thank God för navigation i bilen... Temat på kalaset är tydligen vitt, fick jag veta av värdinnan(vi pratar nummer fem på listan...) igår. Inbjudan ligger hemma i Sverige och skrotar. Har således inhandlat vit sommarklänning på Zaras rea i den här stilen. Dessvärre var den pretty genomskinlig, så för att inte skrämma barn och gamla införskaffades en underklänning också.
Kajsa...
...Ingemarssons nya är ute! Nu längtar jag ännu mer hem till Sverige. Här kommer baksidestexten: I en liten stad i Mellansverige bor tre kvinnor: Miriam, Nina och Ellinor. De är i olika åldrar och skeenden av sina liv, och umgås mest på grannars vis. Livet i det idylliska villaområdet ter sig lugnt och till synes händelselöst, men när ett av husen i kvarteret säljs till en mystisk kvinna, rubbas balansen och de tre grannarna förs samman genom detta ""yttre hot"". Härmed önskar jag mig en hängmatta (okej, soffan kan funka också ) och att under ett par kvällar helt ostörd få läsa Lyckans hjul....jaja, I wish, sa jag ju!
När Miriams man Frank sedan oväntat lämnar henne för en annan, visar det sig dock att den nya grannen kommer att spela en avgörande roll inte bara för Miriam utan också för Nina och Ellinor.
Lyckans hjul är en berättelse om vändpunkter och om de vägar som på oväntade sätt kan leda oss vidare i livet.
Nu är min semester över....
...för den här gången. Idag sätter jag igång på allvar. Vi åker inte hem förrän i slutet av veckan så första dagarna kommer att bli en bra infasning.
Jag tycker det ska bli skönt att komma in i vardagslunken igen. Så trist är jag. Dessutom längtar jag en smula efter hösten och kylslagna morgnar.
Japp, då sticker jag iväg med mitt manus nu...blocket med, pennorna med (olika pennor för olika karaktärer) och datorn i väskan(snart, ska bara skriva klart det här...)
En okänd man i min säng!
Detta är vad jag fann när jag skulle gå och lägga mig igår. Nu går det bara utför.
Det är lika bra att jag erkänner...
...att jag nog längtar hem. Jo, så är det. Jättemycket. Och jo, jag vet att det regnar hysteriskt och är kallt som is. I. Don´t. Care. Jag vill hem nu. Det här är vad jag längtar efter...
Mina älskade powerwalks på Djurgården. Det finns ingen promenadslinga i hela världen som kan toppa den.
Mina frukostar på balkongen. Mina übersura granntant till trots. Hey, vi kanske kan bli solkompisar? Dela erfarenheter om olika oljor och folietyper.
Vår lägenhet.
Karlaplansfontänen som stänker små ilskna vattendroppar på dig om du passerar lite för nära.
Latten to go från Karlafrukt. Och småprata med den underbara ägarinnan. Hon är så charmig och dedikerad till den gamla kulturskatten som Karlafrukt faktiskt är.
En sen nattlig promenad ala Monica Zetterlund hem från en fest tillsammans med maken. Bara vi. Och då får det baske mig inte regna. Det passar inte alls in i min romanstiska bild.
Flygplatser...
...är magiska. Allra bäst tycker jag om när man kommer dit i gryningen och får se solen gå upp över landningsbanorna. Kanske att det här hänger ihop med att jag flög kors och tvärs en massa när jag bodde i New York under tre år och faktiskt längtade hem mest hela tiden. Idag ska vi iaf till Palmas airport och hämta min pappa med fru. Kidsen är helt galet exalterade. Jag börjar starkt misstänka att de är rätt trötta på sina föräldrar så här i slutet av semestern. Min pappa, btw, är rätt lik Ulf Brunnberg. Det är väl något med skägget. Hmm, och maken som alltid hävdat att jag går precis som Vanheden...man undrar ju nästan över sitt släktskap här...
Hur har jag kunnat missa detta??
Att Linda Skugge ger ut hela sin blogg i bokformat? Jag är verkligen inte med i matchen.
Som jag har saknat Lindas blogg. Förbannade alla idioter som var tvungna att skicka ilskna mail. Tragiskt. Sveriges flitigaste bloggare är i alla fall sjukt längtad efter av undertecknad. Linda, come back, please. Du kan väl göra fegvarianten som jag och inte tillåta några kommentarer??
Hur som så ska jag beställa boken. Nu. Omslaget är dessutom hur smashing som helst.
Och den här...
...ska inhandlas. Så att den ligger hemma och väntar på mig när jag landar i Svedala nästa vecka.
Man har den över fuktkrämen och under puder eller foundation. Gör att huden inte torkar ihop och blir grynig av sminket. Lovely!
För två år sen...
...spenderade vi också semestern här på Mallis. Men på hotell. Vilket jag genast tänkte på när jag läste Amelia Adamos krönika.
Men i mitt fall handlar det nog inte om att ljuga. Snarare förnekelse....
Den där semestern för två år sen blev en katastrof. Liksom den året innan. Vi hade liksom inte fått snurr på hur vi skulle rodda det där med semester och kids. Allt blev struligt, bråkigt, fel, kladdigt, argt och ja, det sket sig big time.
Vi hade valt att bo på designhotellet Tres här i Palma. Jag skrev en krönika om eländet i Mama där jag raljerade om hur Calle studsade i den minimala poolen på takterassen iförd cyklop och hajfena. Och skrämde slag på de två arkitekterna från Holland som satt på poolkanten med sina tjusiga Cosmopolitans. När Loppsan sen råkade kissa lite väldigt nära deras drinkar flippade det hela fullständigt ur.
Jag ska inte säga att semestrarna därefter varit perfekta, men i betydligt bättre harmoni. Även om jag tänker välja att när jag i februari ser tillbaka på vår sommar att inte erinra de där utbrotten på Mac Donalds häromdagen. Eller skriken i poolen när jag meddelar att nu måste vi åka hem och äta middag. Inte heller tänker jag lägga på minnet om de ändlösa vrålen efter en Barbiedockas tappade sko som sen återfanns i garagehissen. Inget sådant kommer jag att minnas.
Förnekelse eller ljug? Ähh, jag tror det försvinner genom det där magiska föräldrafiltret. Det silas bara bort. As simple as that.
Nu ska jag kasta mig in i duschen och göra mig tjusig värre. För ikväll ska vi bjuda svärpäronen på middag. Var? På Hotell Tres såklart! En middag där är precis vad vi och kidsen mäktar med...
Skor och pinsamheter...
...avhandlades under middagen igår.
Som det pinsamma i att prova skor på rean bara för att inse att du inte (ens med våld) får på dig skorna du kom dit i.
Som det pinsamma i att vara på "övernattning" och inte få på dig stövlarna på morgonen efter när du försöker smita. Inte ens ett par plastpåsar på fötterna hjälper. Eftersom det är mitt i smällkalla vintern inser du att kila därifrån i nylonstrumpor inte är ett alternativ. Istället öppnar du (den fortfarande sovande) värdens garderob och STJÄL ett par gympaskor. I storlek 44.
Fredrik! Jag förstår din förvirring när våren kom och du aldrig hittade dina fina gröna Converse. Förlåt, det var jag som tog dem.
Så, nu var det sagt. Puh.
Men snälla...
Läser på Dramatens...
...hemsida om det här. Hysteriskt roligt ju! Särskilt om man analyserar rollistan...
Måste boka biljetter nu, undrar bara vem jag ska släpa med mig. Inte maken, han skulle få eksem av bara tanken. Kanske T. Hon får nog inte eksem.
Vaknade...
...alldeles genomsvettig efter att ha drömt om Viggo Cavling. Och det var nu inte en "sån" dröm. Istället bestod den av att Viggo ringer mig för att göra en intervju och avslutar samtalet med att boka en lunch för detta och även dagen efter. Jag: -Varför även dagen efter? Viggo: -För att det är då du måste dela ut gratiskuponger för Billys panpizza. Du måste ju betala på något vis ifall jag ska göra en intervju med dig. Och fatta vilken medial plattform för dig att stå på. Hmmm.
Dags...
...att börja planera höstens aktiviteter. Lika bra att börja maila om platser och anmälningsavgifter på studs, Gällande att dansa balett...har alltid önskat att jag gjort det som liten. Så istället för att enbart överföra det på Loppsan så ska jag banne mig klämma in min hydda i rosa trikå och börja på nybörjarbalett för vuxna.
Jag har bestämt mig!
Efter årsskiftet kommer jag bli med Fiat. Nyversionen av 500-modellen är ju helt fantastisk. Snälla, snälla, kan inte någon från Fiat ringa mig och fråga om jag vill komma och provköra??
Har alltid varit mer eller mindre besatt av den gamla modellen och när jag nu läser om den nya blir jag så exalterad att jag skakar. Bluetooth inne i bilen. En röst som till och med kan läsa upp dina sms när du kör. Förstår ni hur stort det är för en neurotisk person med ett sjukligt informationsbehov?
Självklart är 1,3 turbodieselmotorn mitt förstahandsval. Och självklart klassas den som miljöbil.
Hysterisk, anyone??
Vi talar...
...seriös bakfylleångest....helt i Ugglas stil! Även om det nog krävdes betydligt mer än chilinötter för att toppa den notan.
"Författarkriget"...
...är enligt Aftonbladet i full blom. Självklart så hejjar jag stort på Guillou, dum vore jag annars. Dessutom är jag mycket förtjust i karln. Han har gjort mycket för det svenska förlagsklimatet.
Själv tillhörde jag ett mindre förlag med mina tre första böcker. Varefter jag hamnade på Sveriges största. Under tiden har jag suttit i styrelsen för ett nystartat förlag och lärt mig en hel del om bokbranschen. Jag uppfattar definitivt inte att förlagen arbetar enligt den novisen att det bara är kommersiella "deckardrottningar" som lyfts fram. Och då talar jag inte utifrån min egen vinkel. Även om jag nu inte råkar skriva krim.
Vad som borde diskuteras är varför herrarna Brunner och Ranelid känner sig så utsatta och nedslagna. Har deras upplagor plötsligt sjunkit nämnvärt? Vadan denna attack?
Min första bok...
...skrev jag för hand. Första utkastet. Jag var livrädd för datorer och framförallt tog det sån tid att hitta rätt tangenter. Jag överkom den rädslan när jag började maila desto mer med vännerna i Sverige (bodde då i New York) Det där första handskrivna manuset ligger hemma i en låda. Det är kladdigt och fullt med överstrykningar. Förslag på namn jag tänkt ge mina karaktärer. Det ger lite samma känsla som att läsa en gammal kalender. Eller dagbok. Efter ett par böcker började det bli olidligt att skriva första utkastet för hand. I alla fall hela. Men jag har fortsatt med att inleda varje ny bok med den processen. Också när jag fastnar i skrivandet. Då funkar pennan bättre. Flera författare jag har läst om har bok efter bok, hållit kvar vid sina gamla skrivrutiner. Som att till exempel skriva på skrivmaskin, trots dagens utbud av datorer. Det är något otroligt romantiskt över skrivmaskiner.
Den här väljer jag...
Pappa ringde...
...och berättade att det regnar helt galet hemma. Det gör det inte här. Och ni får skicka hemska tankar om mig nu, men vi sitter faktiskt inne idag. Trots klarblå himmel, sol som gassar och en temperatur som närmar sig 37 grader. Vi är lite trötta på solen. Som sagt, det står er helt fritt att tänka onda tankar... Vi har helt sonika stängt fönsterluckorna, satt på fläktarna och ser på teve. Läser tidningarna på nätet och bara slappar i största allmänhet. Maken muttrar om att det ska bli skönt att komma hem snart. Barnen längtar efter sina rum och sina leksaker. Och jag? Ähh, jag tycker nog att gallonisarna kan få hänga ett tag till i garderoben. Imorgon blir playan!
Måndag och allvar.
Kan inte riktigt minnas om jag tidigare nämnt min passion för måndagar...men jag love them.
Älskar att rutinerna kommer tillbaka och skapar lite ordning. Idag är det inte bara måndag utan också den dag då jag slutar att bara vara ledig här på Mallis. Back to work. Förvisso bara några timmar på morgnarna, men ändå. Vi åker hem om ca två veckor och innan dess har jag en del jobb att klara av.
Så nu först en powerwalk och sen ska jag sätta mig på mitt nya favvoställe. Värmen dallrar lite redan och lagom till att jag ska börja skriva så kommer folk ha börjat promenera till sina arbeten på Palmas gator. Alla går i lagom takt för att inte bli svettiga. Själv tänker jag beställa in en flaska vatten och en kaffe. Ta fram mitt nyinköpta anteckningsblock och börja skissa. Skissa på tre karaktörer som behöver förtydligas. Skapa bakgrund, barndom, kroppsspråk m.m.
Solong!
Har mina funderingar...
Fast när vi talar om...
...big crushes så går det inte att låta bli att nämna den störste av dem alla...
Har alltid haft...
...en stor crush på Johan Kinde. Den alltid så välklädde popkillen med koll...
Sommarens roligaste...
...bild.
Med utsikt över Palmas takåsar...
....blev vi igår bjudna på sensationellt smarriga lammkotletter. Tillbehören bestod av ostar, tomatsallad och avocado. Sen smet vi hem och klämde ett nytt avsnitt med J B Fletcher.
Minglet...
...igår var supertrevligt. Dessvärre så trevligt att jag inte hade den minsta tanke på att ta några bilder. Maken och jag gick ut och åt middag efteråt och skvallrade. Vi är rätt bra på det. Sen slog jag till på en dessert i form av jordgubbar med tillbehör. Herregud, jag har ju karaktär som en maskrosboll. Vad vi skvallrade om? Hmm, vem som vi trodde hade gjort det med vem. Men det visade sig att vi hade fel. Dessutom annat juicy stuff som inte lämpar sig på en blogg som denna...
På torsdag...
...ska jag och maken på invigning av en ny affär här i Palma. Den har redan smygöppnat en avdelning, men på torsdag smäller det även för resten. Rialto Living heter den och är väl värd ett besök. Man kan inhandla fina väskor, kläder m.m. Men även massor med möbler och inredning kommer att finnas,
Lovar att återkomma med lite mingelbilder från invigningen...
Hittade äntligen...
Jag är något av en expert...
...på bomben. Något som imponerar stort på barnen. Idag bombade jag dock så hårt att jag svedde mina skinkor. Ja, i alla fall gjorde det helt galet ont. Men det kanske drar igång blodcirkulationen och utplånar en eller annan cellulit. Something like this...
Och för er som undrat er sjuka...
...över hur det gått med min gymping så kan jag bara meddela att det inte bidde så mycket. Däremot har jag powerwalkat. Det är trots allt min favoritsport. Varje morgon tar jag en timmes promenad längs med kajen och spanar in tjusiga båtar alternativt uppdaterar mig på skvaller hemifrån. Det senare alternativet föredras. Allt beror på hur tidigt jag kommer iväg. Mina vänner tycker det är sådär kul att jag ringer klockan sju på morgonen för att få en social uppdatering. Men nu är klockan tjugo över åtta och då är det verkligen hög tid att slå på mobilen. Dags att ringa Läckan... och glöm för allt i världen inte att slå på P1 idag klockan 13 då hon ska sommarprata!
Manamana!
Nu börjar ledigheten verkligen kicka in. Göra sin verkan, liksom. Jag och maken ligger på kvällarna och söker igenom YouTube efter sköna nostalgiklipp. Allt från Mupparna till Nöjesmassakern har vi plöjt. Den här snutten är vår favvo hittills. Mrs J B Fletcher har hunnit visa hälften av sina kniviga fall, men jag misstänker att alla tre boxarna kommer att vara avbetade innan hemresan. Fick just ett sms av en kollega som är på väg hit till Mallis. Hon hävdade med bestämdhet att hon ABSOLUT måste jobba och bara jobba. Hmmm, vi ska nog bli två om den saken...
Igår hittade vi...
...en ny pärla här på Maliis. Cala Llamp. En beachclub som hänger ut från en klippa. Saltvattenpool och underbart sköna solstolar. Och! Det funkade även med kidsen. Vi är lyriska..
Jag är...
...en bittermelon. De heter tydligen så, frukterna på bilden ovan. Exotiska saker från Thailand. Förutom att jag är allt annat än exotisk så tyckte jag att det i övrigt passar bra in på mig at the moment.
Har gjort det idiotiska. Läst recensioner av mina böcker. Läst pissiga kommentarer. Man ska inte göra det. Jag borde veta bättre.
Att ta till sig kritik är en sak. Att ta till sig människors passion för att trycka ner är en annan. Det är destruktivt. Tills dess att jag lärt mig skilja på de två sakerna är jag en av ovanstående frukter.
Skulle kunna tänka mig...
...en hund igen. Den sista jag hade dog strax innan barnen började anlända. Maken tycker om hundar. För all del. Bara det att vi inte har riktigt samma hundsmak. Maken likes them små och ettriga(hmmm, undrar om det går igen även av hans val av kvinnor...?)jag gillar dem stora och lugna med dova skall. Min mycket trevliga kollega Åsa Larsson gillar också hundar. Hennes egen heter Trassel och är en champagnefärgad pudel. Hon har flera gånger försökt övertyga mig om att en liten doggy inte behöver vara av ondo. Jag är tveksam. Inget ont om Trassel..men.... På den tiden då jag var hundägare delade jag in mänskligheten i två kategorier. De som hade små hundar och de som hade stora. Ska jag då helt plötsligt behöva gå igenom något slags identitetskris här för att ett hundköp ska bli aktuellt? För jag börjar (tyvärr) köpa argumenten för att det är mer praktiskt med en mindre variant. Dessutom måste den håra så lite som möjligt. Annars kommer vi ha en skilsmässa innan jycken blivit rumsren. En tax kan funka. Ska gå in och kolla tax-länkar nu.
Jag och maken roar oss+åksjuka
Eftersom det var mulet även idag så körde vi iväg på en spontanutflykt. Till Valldemossa. Igen. Bara för att det är så satans vackert.
Loppsan frågade om det var där som Ariel kom ifrån. Självklart, svarade vi.
Vi tog fel väg hem. Den slingriga och superlånga varianten=jag mycket bilsjuk. Satt mycket nära fläkten och kippade efter kall luft samtidigt som jag stirrade på vägen framför mig. Allt för att slippa kräkas.
Innan åksjukan drabbade mig hade dock jag och maken det väldigt roligt där fram i bilen. Det roliga bestod i att sätta på den andres värme i bilstolen. På högsta möjliga nivå. Alla trix var tillåtna. Som att plötsligt peka och utropa: "Titta på de där tokiga molnen" eller "Ojoj, den där bilen måste kört i minst trehundra". Det är fantastiskt vad man kan roa sig ibland...
Lika bra att...
...slänga med den här också när vi ändå är igång. Börjar nästan(och nu säger jag bara nästan) längta efter hösten...
För första gången...
...sen vi kom hit för snart fyra veckor sen var det molnigt. Igår alltså. Fast även en brunorexiare som jag måste medge att det är rätt skönt att solen inte gassar hela tiden.
Eftersom då fyra veckor redan passerat så börjar samvetet trixa och undra hur det blev med min renlevnadsstyle under semestern. Jorå, okej. Hittills dragit ner kaffekonsumtionen till två koppar om dagen. Äter nästan inget bröd. GI-Ola skulle vara stolt om han visste.
Men så var det det där med träningen...än så länge NADA tränining. Tre veckor to go innan hemresan. Hmm, måste ladda ner lite musik så jag kan köra gymping ala Lanefelt här i lägenheten. My spanish grannar! Be aware of the Swedish Amazon doing gymping.
Martina Haag ringde...
...nu på morgonkvisten. Hon ville ha min adress. Vi pratade om böcker, film (ni måste kolla den här länken!!!) och hår. Shit, jag vill se hennes film NUUUUU.
Mrs Jessica Fletcher...
...bjuder inte bara på underhållande mord utan även "who is who". Med det menas att man försöker att lista ut vem som är vem bland de olika birollerna. Hittills har jag hittat Andy Garcia som uteliggare och blott tjugo år gammal. Dessutom spelar "Mary" från "Lilla huset på prärien" skådespelande mördar-bimbo med diabetes. Bara en sån sak.
Vaknade av...
...att maken låg och skrattade. Jättehögt. Surt kliver jag upp och undrar varför han stör. Förvirrat sliter han av sig ett par hörlurar och säger leende att han ser på Frasier.
Och vem har låtit honom se på min dvd-box som jag tog med mig hit till Mallis? Den var ju min. Bara. Dessutom är det dålig stil att skratta så högt att andra vaknar.
Varför ska jag göra KAFFE? Verkar det som om jag behöver det, eller? Glöm att jag gör till dig också.
Jag fick ett röstmeddelande...
...från T. Ni vet en sån där röstinspelning man gör och skickar som ett mms. Man ringer alltså inte upp personen ifråga och spelar in något på deras svarare. Very smart och klart mycket enklare än att hålla på att smsa.
Hur som...så här lät meddelandet imorse, svensk tid:-)
"Hej, det är jag! Jag sitter på cykeln på väg till jobbet och, SHIT, vad var det där? Två personer som sitter och hånglar på Karlavägen? Mitt på morgonen?Ja, sorry, blev lite ofokuserad. Jag ringer ikväll."
Hmmm...
Bara tjejerna...
...på stranden idag. Jag och Lopps bara. Mysigt.
Igår var vi ute på restaurang...stort! Och det gick över förväntan bra. Med portabla dvd-spelare och nedladdade spel i mobilen var vi väl förberedda. Annars brukar vi undvika kids på restaurang på grund av att det hittills alltid flippat ur på ena eller andra sättet. Men igår gick det toppen.
Var förresten på ett barnkalas i vintras. Ett gäng mammor pratade om hur de ibland tar med sig kidsen på jobbet och jag berättade att jag ibland tog med mig ett av barnen när jag åkte iväg för att signera böcker. Och då även med den portabla dvd-spelaren nedpackad för att tågresan skulle funka för en otålig femåring. Syrligt såg en av mammorna på mig och tyckte att det var för sorgligt att jag inte kunde umgås med mitt barn utan var tvungen att visa film istället. Hmmm. Vad säger man? Hoppas hon kommer att kunna leva upp till sina egna krav...jag gjorde det ju uppenbarligen inte:-)
Den skönaste säng...
...jag någonsin sovit i, kom från ligne roset. På ett hotell i Hamburg. Snygga är de också. Hmmm, en bra investering, kanske...? Våra nuvarande sängar från IKEA är väl att klassas som allt annat är fräscha efter småbarnsåren...dessutom ger de lika mycket stöd åt ryggen som en hängmatta.
Jaktsäsongen...
...börjar på måndag här på Mallis. I min värld innebär det inte att skjuta en massa vilda djur utan att rean börjar. Mycket bra, eftersom jag ska på tjusigt bröllop senare i augusti och ännu inte hittat THE DRESS. Och så var det ju det här med att undvika svart...
Mrs Fletcher...
...ni vet hon i "Murder, she wrote"? Den legendariska serien i stil med Miss Marples fast american style. Jag håller på att klämma hela första säsongen nu under kvällarna. Kan helt enkelt inte få nog. Tur att jag packade ner totalt TRE boxar med Mrs Fletcher i resväskan...
Mitt jobb...
...är faktiskt väldigt roligt. Tänkte på det idag när jag fick ett samtal från en person jag samarbetat mycket med under våren. Ibland blir jag liksom fartblind och reflekterar inte så mycket som jag borde. Men idag reflekterade jag.
Missoni för badrummet
Och jag skulle bla lyssna på...
...den här. Men seriöst, kolla in stylen! Underbart.
Hmm, måste nog...
...införskaffa en sån här manick inom kort. Måste kanske är ett lite väl starkt ord, men låt mig i alla fall säga att jag börjar känna ett annalkande behov. Eller så. Dessutom tycker jag det finns en viss likhet mellan de två herrarna nedan. Det är något med frisyren. Luggen, kanske.
Heja...
...Ronnie!! Jag håller med till hundra procent.
Och...
...den här ska avnjutas medan bröden gräddas i ugnen...Sommarens most stylish so far.
En annan besatthet...
...jag har är scones. Som jag självklart överfört på kidsen. Så i eftermiddag vankas det scones här i Palma!! Ända sen jag läste Fem-böckerna av Enid Blyton har scones varit en viktig ingrediens i mitt liv. Numer har utvecklat en relativt GI-vänlig variant som görs enligt följande recept: 4 dl fullkornsdinkel 3 dl fiberberikade havregryn 1 dl vetemjöl 3 tsk bakpulver 2 tsk salt 150 gram smör 4-5 dl mellanmjölk (beror lite på hur lös man vill ha degen) Smörpapper/stora muffinsformar Sätt ugnen på 240 grader. Blanda de torra produkterna för sig i en bunke och smula sen ner smöret och finfördela det. Häll i mjölken till det är en lagom kladdig deg som du kan lägga upp på plåten som är välförsedd med smörpapper. Portionera degen i tre/fyra runda kakor. Doppa en kniv i mjöl och dela kakorna. Alternativet är att klicka ner degen i stora muffinsformar (ungefär halva formen full). Det sistnämnda är smart om man vill använda sconesen som kuvertbröd till en soppa el dyl. (Det ser dessutom überproffsigt ut...) Grädda mitt i ugnen och låt stå därinne i ca 20 min. När bröden fått en gyllenbrun färg är de klara. Låt de stå i ca fem minuter innan servering. Gott till är creamcheese, sylt och en stor kanna te....
Och om ni ligger sömnlösa...
...inatt, så gå in på Nettans rea...Själv har jag ju snöat in på guld och skapat starkt begär efter den vackra skapelsen ovan... plötsligt inser jag att jag faktiskt ännu inte fått något födelsedagspresent av maken när jag tänker efter....hmmm.
Brunorexi...
Jo, jag tror att jag har drabbats av denna märkliga åkomma. Kanske har sura granntanten hemma i Stockholm smittat mig. Säkert hostade hon en läskig bacill över till min balkong bara för att jäklas ännu mer. Om jag inte missminner mig, så kommer hon dock ha flyttat när vi kommer hem från semestern.
Min brunorexi yttrar sig så att jag får panik om vi inte åker till stranden varje dag. Och så tycker jag det känns som om anisktet börjar blekna. Måste skaffa folie nu. Eller någon riktigt smetig olja. Och se till att det inte blir någon jäkla utflykt till några grottor. MAMMA SKA SOLA!
