Denise Rudberg

...som jag bloggande om senast är så satans läskig. Fattar inte hur jag ska våga somna. Tycker att det knakar och hasar från mörkrets alla hörn.

...jag har seriösa problem. No doubts about it. Följande händelse ägde rum för några timmar sen:

En ilsket röd lampa på hyrbilens instrumentpanel blinkar och indikerar att tankning vore en bra idé. Vi svänger av mot macken där vi har för vana att tanka eftersom det är den typen av ställe där man inte behöver kliva ur bilen och lämna skrikande barn i bilen alternativt släpa dem med sig ut bland bensinångor. Vi kör fram till en ledig tank och en (hmm, hur ska jag uttrycka mig snällt här...?)frodig(!) man ber mig öppna tanklocket och fyller på. Jag försöker öppna fönstret för att meddela att jag gärna vill ha full tank, men finner fönstren låsta eftersom bilen är avstängd. Således försöker jag slå på elen till följd av att jag startar bilen. En mycket bad idea. Very bad. Den frodige mannen går bananas och tror att jag försöker köra en springnota på tankningen. Han bankar på bilrutan och spänner ögonen i mig och jag blir mest generad och fumlar med plånboken. Har liksom inte fullt så många spanska-glosor tillgängliga för att svära mig fri. Fram till tankningen är slutförd står han där och stirrar aggresivt för att sen slita åt sig pengarna jag räcker över. All fine. Det borde stannat där. En normal människa hade åkt därifrån och konstaterat att ett missförstånd ägt rum.

Så icke jag. Istället lägger jag i ettans växel, vänder mitt ansikte mot den frodige mannen och bränner av den fulaste grimas jag kan. Han tittar chockat på mig, sen börjar han springa efter bilen... Han rör sig satans snabbt, sin frodighet till trots. Och han ser helt galen ut.

Jag vet inte vad som hade hänt om vi inte fått en lucka ut på motorvägen precis i samma ögonblick. Förmodligen hade jag fått en spansk utskällning som hette duga. Alternativt ett spanskt kok stryk.

Well, så mogen är jag. Mina medpassagerare frågade försiktigt hur jag kommit på den ytterst infantila idén att göra en grimas. Varför inte visat fingret eller sagt något witty? Min misstanke är att jag inte tänkte så värst mycket. Utan bara gjorde det som kändes mest naturligt.  Eller typ, nåt sånt, liksom.

Fjortisarna ringde och ville ha sitt beteende tillbaka...

...en vattentät plånbok. Ja, alltså typ ett sånt där rör man hänger runt halsen. Hemskt. Misstänker att det inte är något jag lär hitta här...

...under semestern består av yoghurt med ringlande honung och en skåpa müsli strösslad över. Självklart ackompanjerat av min morgondos kaffe. Det sistnämnda har dock reducerats rejält under dessa två veckor som vi varit här. Men mindre än två koppar om dagen tror jag knappast är lämpligt, någon måtta på nyttigheterna får det vara.

...stranden åker vi alltid genom den lilla byn Campos. Pittoreskt och charmigt, precis som man önskar sig. Och så mitt där bland alla små stenhus finner man den allra sötaste lilla lifestyle/concept-store man kan tänka sig. Där finns underbara tunikor, skor, smycken och en hel del möbler. Sen har de ett utbud av Missoni som är oslagbart. Bara så där in the middle of nowhere. Mycket trevligt. Bildbeviset ser ni ovan.

...vårt sovrum. Lovely! Klart man sover gott här.

Vi har definitivt drabbats av guldfeber här. Allt ska glimma och igår hittade vi den alldeles lysande produkten ovan. Ska dock påpekas att det är en aftersun-produkt och alltså inte lämpar sig som skydd på playan...

Andra guldiga inslag är strandväskor i guldmetallic som de ger bort med sommarnumret av spanska Woman.

Nu ska vi sticka iväg. Det blir som vanligt lunch på stranden och lååång siesta. Dessutom ska jag läsa igenom nya boken från början och göra mentala noteringar inför slutredigeringen.  

...har vi definitivt gjort. Kidsen sover till elva-tolv. Inte så konstigt eftersom de går och lägger sig vid elva på kvällen. För här sovs det på stranden i riktig siesta-anda och äts lunch vid tre-fyra. Just nu är klockan kvart i ett och vi har precis avslutat vår frukost.

Hittills har detta hunnits med under vår första semestervecka:

Jag har hunnit bli trettiosex år. Fick fin tårta på sängen och skön sång. Blöta barnpussar och pedikyr. Vad mer kan man önska?

Ätit tapas.

Stekt pannkakor.

Smort in oss med solkräm 187 gånger.

Läst ut Stieg Larssons två första i Millenium-serien. Självklart så är de lysande bra.

Svarat på tre intervjuer via mailen.

Tvättat all smutstvätt som vi hade med oss hit ner.

Pratat med min underbare agent Bengt Nordin. Han är så god att jag tror han måste vara gjord av renaste choklad.

Lyssnat på tre ljudböcker, varav en var Kalle och chokladfabriken. Därav ovanstående formulering...

Fixat läkartid åt min pappa hos öron-näsa-hals-specialisten. Han fick visst spola bihålorna, hua.

Pratat med Peter Barlach. Som skrivit den underbara boken "Inte bara tennis" Köp den! Läs den!

Fått reda på att vi får två fantastiskt härliga gäster under midsommarhelgen...

Pratat med Läckan vid poolkanten på Aqualand där vi spenderade hela eftermiddagen denna vackra onsdag...

Stressen har börjat lämna kroppen och ett visst lugn är på väg att infinna sig.

Våra största våndor består i att:

Avgöra om det är solskyddsfaktor 30 eller 50 som gäller. Läste ju en undersökning innan jag åkte att de där megahöga solskydden bara var fejk. Hmm. Måste kanske maila skönhets-Lisen och fråga...

Vilka saronger ska inhandlas? På "vår" strand finns saronger till försäljning. Varje sommar inser man hur oumbärliga dessa tygstycken är. De används som kjol, filt, sjal, kudde, solskydd, parasoll, leksak and so on. Färgerna är fantastiska och designas av två killar under vinterhalvåret i Thailand. Igår valde Loppsan sin första för säsongen. Se bilden ovan.

Inser just att vi har slut på bröd...måste kila ner till bageriet på hörnet och införskaffa baguetter.

Jorå, nu är vi på Mallis. Efter en låååång flygresa. Sträckan Mallis-El Stockholmo brukar ta drygt tre timmar. Igår tog den sex timmar. Puh. Att vi dessutom bestämt att Loppsan skulle sluta med välling/nappflaska var väl inget höjdarupplägg. Men hade vi inte hivat nappflaskorna hemma i sopnedkastet så hade det inte blivit av här nere heller...

Först kvart i två i natt stapplade vi mot våra sängar.

Kidsen var i övrigt exemplariska. Jo, faktiskt. De satt och kollade på film och slog lagom mycket. Skrek på sin höjd en kvart och spillde ut max en dricka var. Det får man väl kalla lyckad flight...?

Nu kära vänner...ska vi åka till La Playa. Äta låååååång lunch på stranden.

Vet inte hur det kommer att se ut med mitt bloggande över sommaren. Är en rätt utarbetad mama för tillfället och får se hur det blir med bloggfrekvensen. Så...vi får helt enkelt se.

Massor med kramar/Denise

Och ang utlottningen av mina böcker så kommer de att komma någon gång under sommaren. Vet inte exakt när, men håll ut så dyker de upp rätt som det är.  

    ...ringa efter en helikopter som tar oss med ilfart ut till Arlanda för att fixa de provisoriska passen. Som vi borde gjort igår eftermiddag, men inte hann.

Funderar starkt på att klona mig själv ala Michael Keaton i den där filmen där han gör typ åtta varianter av sig själv.

Kidsen tar dock stressen med ro och Loppsan klampar runt i lägenheten med mina nya Pucci-slipins. She loves them.

Calle kollar Peter Pan i sovrummet och undrar varför någon bestämt att man bara kan äta chips på kvällen. Han tycker det vore passande att man ändrade på de reglerna...

Nu till Arlandas provisoriska passenhet!

    ...nämnt kaffe här på bloggen tidigare. Men nu har jag klämt två koppar till frukosten och har ändå inte vaknat till. Är det sick att ta en tredje kopp då? Eftersom jag frågar har jag väl svaret redan där...

Jag=en kaffejunkie.

Måste ta tag i det på semestern. Det och allt annat som jag skjutit upp sen förra semestern....

   ...en fullspäckad dag. Ska strax hoppa in i duschen och attackera mitt trötta ansikte med smink.

Halv tio kommer superfrisören Karolina från Corinne & Friends förbi och ska styla mitt hår. 

Elva ska vi vara på Blå porten ute på Djurgården för teveinspelning. 

Två kommer en annan journalist dit med fotograf för att göra en sommarintervju för en tidning. Journalisten ville att vi skulle plåta där det fanns mycket gröna träd. Usch, ser framför mig att jag ska sitta avslappnad på någon gräsmatta och se somrig ut. Gillar verkligen inte att posera.

Sen ut till Arlanda och skaffa de tillfälliga passen till kidsen.

    ...innan vi åker. För åker gör vi på torsdag. Till Mallorca. Jo, jag vet, jag har tjatat om det en del. Men jag kan inte låta bli. Så, låt se nu vad det är som måste fixas innan vi sticker:

Fixa pass till kidsen. Hann i vanlig ordning inte skaffa reguljära så det får bli tillfälliga(och apdyra) för hundrade gången. Suck.

Köpa bärbar dvd-spelare. Den gamla håller på och hackar.

Kolla om mitt mobilabbonemang går att trixa till så att det inte kostar hysteriskt mycket att ringa från Spanien. Annars köper jag ett kontantkort där.

Växla, så att vi har iaf några eurocash till frulle på fredag morgon.

Skriva en text till Family Living...

Köpa flipflops som jag inte hann göra idag.

Vaxa benen.

Ha möte med min förläggare.

Köpa födelsedagspresent.

Köpa ett ton pocketböcker.

Well, flera av ovanstående punkter borde redan ha varit fixade. Men vad gör man? Jo, allt i sista minuten, hehe.

    Jo, jag klippte mig i helgen... Hade tänkt mig en skönlockig page (ala Dominika), men efter att ha dragit i håret i snart en timme framför badrumsspegeln kan jag nog bara konstatera att jag ser mer ut som Viggo Cavling http://www.resume.se/asikter/viggos_dagbok2/index.xml.

Och mycket kan man tillskriva Viggo, men någon page har han inte.

Hade under två år extensions...detta sattyg till mänskligheten. Började med det eftersom jag efter att ha ammat barn nummer två, mer eller mindre tappat allt mitt hår. I början var det underbart. I januari ruttnade jag helt och tog ut allihop. Hade dock inte modet att klippa av de slitna testar som var kvar av mitt eget hår. Istället har jag i snart ett halvår gått runt med en rätt kass variant av hockeyfrilla.

Men så igår klippte jag av dem. Säkert kommer jag att se okej ut om ett tag. Fram tills dess;

Viggo! Watch out för din lookalike.

(Undrar om jag kan knycka till mig en replunch på Resumés konto nu...?)

    ...består av en drös baciller som attackerat min kropp. Löjligt, tycker jag. I fredags förlorade jag rösten som ännu inte kommit tillbaka. Antar att mina små celler säger ifrån på skarpen på det här sättet. "var f-n är vår semester? Eller har du bara hittat på det där med Mallis?"

Helgen blev skön, trots ovanstående problem. Kidsen badade, jag satt i skuggan och under söndagen gick Johan lös totalt bland flyttkartongerna. Man kan nästan säga att det börjar bli klart. Det som fattas är två mattor och nya stolar till matbordet.

Har vant mig vid jättesoffan.

Imorse hade vi skrikigaste morgonen ever. Vi skrek och var arga. Även jag skrek, utan röst. Hatar när morgnar börjar på det sättet. Tyvärr har de en tendens att bli så när man inte själv känner sig i superform...

Idag ska jag iväg på möten. Men först ska jag sticka ner till Riddargatan och köpa nya flipflops. Skönt i sanden.

Läste en så fin intervju med Katerina Janouch i någon av söndagsbilagorna. Grät en skvätt. Här talar vi om en kvinna som verkligen levt sitt liv. Very impressive.

Nu ska jag ringa Läckan och se vad hon pysslar med. Hon lär tro att det är någon snuskgubbe som ringer eftersom jag mest kan väsa.

    Den är stor så in i...känns som om vårt vardagsrum plötsligt är en enda stor beige madrass. Måste nog vänja mig. Men den har i alla fall kommit. Gamla soffan forslades ut till svärpäronen tillsammans med vårt trashiga soffbord. Man kan ju lugnt säga att småbarnsåren kör hårt med möblerna.

Nu ska jag och Calle sticka ut och köpa lurre. Lunch alltså. Det har sagts mig att jag borde sluta med mina lökiga slanguttryck. Men hallå, ring språkpolisen då!!

Just det, övriga människor jag passerade/pratade med igår var:

Barbara Voors, Kristina Lugn, Björn Ranelid, Hasse Fahlén, Carl M Sundevall, Emma Darling Hamberg, Ola GI Lauritzon, Leif GW Persson, Eva Bonnier, Tommy Gapinski(oj, vet inte om det stavas så), Katarina Wennstam, Isobel Hadley-Kamptz, Jonas Axelsson, Jens Kokboksexperten Linder och en hel del andra.

Nu kom jag på vad jag skulle göra innan lurren! Ringa förlaget och be dem skicka över Emma Hambergs nya bok...bara MÅSTE få med den till Mallis.

En varm komedi om viktiga livsval efter succén med Mossvikenfruar!
I Brunstkalendern får vi möta singeln Marie 41, en blasé barchef som jonglerar med whiskey och håriga karlar till dundret av Iron Maiden, den barnträngtande it-miljonären Åsa 37, med stor ekande lägenhet och lika ekande mage, och Lena 34 som försöker fixa en överarbetande man, 7 kaniner, en hund, tre katter och fyra ungar. Livet har inte blivit som de tänkt sig och de tre systrarna är alla på gränsen till livets härdsmälta.
   När livet gör en av sina sorgliga vändningar svingas systrarna motvilligt ut ur sin skavande vardag. Deras barndomshem, den stora mjölkgården, råmar efter hjälp. Det är en navelsträng de alla med glädje har klippt av för länge sen, men nu måste de tillbaka.  Förtvivlat tvingas de ta ansvar för sin bakgrund, ställa upp för sina systrar och göra nya livsval.
   Men kan den gemensamma mardrömmen egentligen vara svaret på systrarnas livsgåtor i en fet flugsmäll?

    ...var kul. Skitkul, faktiskt. Fick, precis som önskat, Mr Jakob Dalborg till bordet. Vi pratade om semestern. Tror att det var typ vårt enda samtalsämne. Vi resonerade kring hur den skulle vara utformad och vilka regler som gäller under ledigheten. Ska man ha mobilen med sig? Är det okej att inte svara isåfall om det ringer något superviktigt überimportant? Ska man kolla av mailen? Jag tror att vi båda är rätt sugna på vacation...

Även Sigge Eklund satt vid vårt bord. Under hela kvällen försökte vi ta en riktigt tjusig bild på oss två tillsammans. Hela min telefon är proppad med Sigge-Denise. Men inte en enda är bra. Vi ser kriminella/galna/onda ut på varenda en. Det måste varit något med blixten.

Sen berättade jag för min förlggare att jag drömt om henne. Drömde att en duva kom in i vår lägenhet och jagade mig. (är ju sjukt rädd för fåglar och allra mest för duvor). Duvan jagade in mig i ett hörn och visade plötsligt tänderna. Då såg jag att duvan hade ett litet miniansikte som föreställde min förläggare. Hmmm...Men inte har väl duvor tänder?

Men för att vara flott tänkte jag ändå visa en av Sigges och mina fotoförsök där vi ser ut som om vi precis rånat en bank eller planerat en flygplansattack.

 Idag smäller det! Det är dags för barnkalas. Och helt i enlighet med era tips så valde vi att göra det pyttelitet. Från början var det tänkt att ha ett enda stort kalas för båda kidsens kompisar=mycket dålig idé.

Så idag är det Loppsans party. Hon har bjudit tre tjejer och SJÄLVKLART ska allt gå i rosa. Herregud, finns det någon annan färg? Inte för henne i alla fall.

Det här är körschemat:

När Loppsan vaknat sticker vi och handlar ingredienser till tårtan, fiskdammspåsar och vaxduk.

Hem och fixa tååårtan(uttalas på samma sätt som i sjuttiotalsklassikern med samma namn, skapad av geniet Carl-Johan De Geer )

Duka världens härligaste kalasbord.

Fixa snittar till de medföljande mammorna. Hmm, måste kolla på Tasteline vad de har för tips.

    ...äger rum imorgon kväll. Sittande middag på nedre Manilla. Väldigt trevligt.

Fast...det kan ju vara ett gissel det där med sittande...ifall man skulle få en bordsherre som man (ehh, hur ska jag uttrycka mig snyggt här...) trivs mindre bra med. Faktiskt så har det där blivit något av en hangup för mig de senaste åren. Ibland tackar jag tom nej bara för att slippa oroa mig. Måste nog börja jobba på min sociala fobi...

Hur som, så finns det däremot personer man mer än gärna sitter bredvid. Tex Jacob Dahlborg, big chef på förlaget. Han är precis lagom galen för min smak. Eller vansinnigt vackre Sigge Eklund. Jo, det finns nog några fler. Så jag borde kanske inte oroa mig.

Vad jag ska ha på mig? Jo, det är planerat sen en vecka tillbaka. Återkommer med bildbevis tagna på partyt...men jag kan avslöja att Madonna har varit involverad och att det var en grymt prisvärd blåsa...

    ...bestod av omelett, sallad och chevrecreme. GI-vänligt och fint. Okej, alla som känner mig kommer att skratta till de kiknar när de läser ovanstående... eftersom jag under alla år varit en sann grönsakshatare. Jo, jag vet att det är nyttigt and so on. Förra sommaren började dock mitt lätt barnsliga hat mot de små växterna avta. Nu kan jag till och med ärligt säga att jag tycker det är gott. 

I övrigt har jag hittills avverkat sex maskiner tvätt, bara fyra to go.  

Sen en annan sak....hur funkar det där med mangel? Vet sen tidigare att den typen av praktisk problemlösning inte är min starkaste sida, men hur svårt kan det vara?? Som en idiot ser jag gång på gång mina lakan sno in sig åt fel håll för att sen trassla in sig bakom maskinen. Well, drömmen om släta lakan vid dagens slut får nog lov att krossas...

    Praise the lord, dörrarna har kommit!

Jo, så lät det faktiskt här hemma idag. Ibland blir man glad för det lilla. Dessutom var de vita och nylackerade=supersnygga!

Efter maten cyklade jag och Loppsan ner till Östermalmstorg för att inhandla kalasgrejer och bikini. Detta är vad vi kom hem med:

Tre bikinis till mamman

Åtta muggar med prinsessmotiv

Ett paket rosa servetter

Åtta cerisa papperstallrikar

En Barbiefilm, Nötknäpparen

Två dvd-boxar, femte säsongen av 24 och första säsongen av Six feet under

Johan ute på galej, jag tänkte jobba sent in på natten och kidsen sover för länge sen. Jag har det ganska trivsamt här ute på min balkong.

    Gårdagen bjöd på nästan allt. Bra möten, intressanta samtal och så....

Ibrahim, Ibrahim!!!

Alltså det där ovan ska uttalas med italiensk brytning och vrålas som en huligan. Så lät i alla fall när jag och Theresa förra året följde VM.

Och precis lika förutsägbart som att jag gillar Persbrandt så är jag svag för Zlatan. Så var det sagt.

Så igår...Spatserade Grev Turegatan fram med Camilla Läckberg. Jag tappar andan och Läckan ser bara måttligt intresserad ut när jag väser "Zlatan, han sitter där. Med sin son" För det gjorde han. Jag. Dog.

Annan kändisspotting var Dominika Peczynski (http://www.mafioso.se/),  som passerade förbi inne i Sturegallerian. Hon var väldigt söt. Måste nog klippa mig i samma frisyr till sommaren. Jag=en härmapa.

Måste lära mig att länka...har försökt, men det blir inge bra...lovar försöka igen!

    ...på jorden verkar vara arg på mig för tillfället. Det är i alla fall så det känns när hela ens familj tycker att man mest är en liten lort. Jag som lovat så länge att "snart är mamma klar med boken". Hela tiden skjuts det upp. Då blir man inte poppis.

Vid halv två inatt stängde jag ner datorn. Äntligen färdig? Nej, tyvärr inte...

Allt här hemma saggar efter. Tvätten står upp till taket. Johan har hängt med kidsen hela helgen för att jag ska få skrivro. Att det ser ut som kriget i köket är således bara mitt fel eftersom jag ju är den enda som varit hemma.

Skickade iväg ett nästan färdigt dokument under natten med tusen ursäkter. Den enkla sanningen är att tiden inte räckte till. Trots de sena nätterna.

Imorse innan alla åkte iväg sa Johan förhoppningsfullt att på onsdag är det ju nationaldagen och röd dag. När han såg att jag skruvade på mig gick han ut från köket. Tyvärr finns det inga röda dagar på mitt jobb. Inte när en bok måste bli färdig. Jag ligger inte direkt på tioitopp.

Jag förundras över alla de mammor/pappor som är ensamstående och jobbar på obekväma tider. Tider då andra människor kan vara lediga med sina barn. Hur gör ni? Hur får ni ihop era liv? Det är en gåta för mig. Och om ni läser, en stor varm kram från mig/Denise

    Skulle ju lägga ut en lista med filmer och dvd-boxar som ska med på semestern. Here we go:

Alla Beckfilmerna från den nya omgången. Har hittills bara sett de två första och jag är ju ett hängivet Gunvald-fan. Ni får gärna kalla mig patetiskt, men jag älskar karln. I likhet med typ 97 % av sveriges kvinnor.

The Holiday, med Cameron Diaz och Kate Winslet.  Och inte att förglömma; Jude Law...

Hajar som hajar. Den fantastiska filmen som är hela familjens favvo. Eftersom vi glömde den på Mallis förra året så blir det lite av en semesterfilm för oss. Favorit i repris.

Six feet under. Har aldrig sett ett endaste ynka avsnitt ur denna så kritikerhyllade dramaserie. Ska köpa med mig de två första säsongerna och förväntar mig stora saker.

Saltkråkan firar jul. Våra barn är lite knäppa, men de älskar att se på julfirande när solen steker som allra hetast.   

Criminal minds, sista säsongen. Har inte hunnit se några av de nya avsnitten och även om den inte håller CSIs kvalité, så är det bra.  

The Departed. Har med flit hållit mig från att se den. Nu ska den ses under andakt.

Hercule Poirot. Visades på TV4, men startade alltid när det var läggningsdags. Nu ska hela boxen klämmas. Även om Mr Poirot inte direkt håller samma klass som Gunvald...

    ...morgon och frukosten är avklarad. Alla här hemma (undertecknad inkluderad) är sura.

Johan är sur över att vi inte kan fixa i ordning här hemma och göra the final touch. Eftersom hans fru måste jobba...

Loppsan är sur för att vi inte kan åka och köpa en ny bikini till henne.

Calle är sur över att hans favoritshorts inte är rena.

Själv är jag nog lite mer åt det allmänt sura hållet. Men surt är en bra start! Det är bra att vara sur när man ska skriva. Då blir det bra grejer.

  ...är ett gissel. När jag letade bild på coola fröken von Sydow såg jag att någon lagt ut en bild från hennes skoltid. Hon var hur söt som helst. 

Om någon däremot skulle lägga ut en bild från när jag gick i nionde klass så skulle jag behöva överväga landsflykt. Seriöst. Jag minns att jag den dagen det var dags för fotografering i just nian. Jag hade fått ett plötsligt infall av att "nu minsann ska jag prova något nytt". Såna infall är sällan lyckade. Jag gick således lös med en kornblå kajalpenna och toppade det hela med en mascara från Mary Quant i samma kulör. Detta skulle säkerligen ha varit tjusigt på en person med mörk hy och mörka ögon. Men med min vinterbleka och mycket finniga hy, blev resultatet rent ut sagt skrämmande. Inga världsliga problem kan man kanske tycka, men jo! När man går i nian och skolfotot ser ut som skit, då är det likställt med klimathotet.

För två år sen var jag i Norge för att lansera en bok. Intervjuer gjordes och bilder togs... Bilden ovan är förvisso inte i klass med nians skolfoto, men ändå...Hur tänkte jag? Nu ska jag se så galen ut jag bara kan så blir det nog bra. Lägg dessutom till ett groteskt löshår så ska du se att det blir fint. Hallå, Britney Spears ringde och ville ha tillbaka sin look!

    ...hette en konstig sak som man kunde köpa på TV-shop för en massa år sen. Kommer ni ihåg? Det var något slags plastgrunka med typ slime i, som man skulle gunga mellan armarna för att finna inre frid.

Jag köpte den aldrig. Även om jag köpte en del annat. Åt andra. Hade det faktiskt som hämnd när jag var sur på någon. Beställde hem grejer åt den tillfällige fienden(läs: killar jag fått nobben av) varpå de fick en avi hemskickade där de uppmanades att komma och hämta sin Handy Stitch-den mobila symaskinen eller The Wiz-det magiska dammsugarmunstycket. Betala fick de göra själva.

Som sagt, hämnd is my middle...

    ...och det är Ebba (www.veckorevyn.com). Som berättar att det är dags för picnic och undrar om jag har något tips där man kan njuta av sommaren utanför stan. Hon suktas den där Ebba.

Hemma hos mig är det istället skugga på balkongen och tangenterna lyder inte alls mina fingrar. Kanske borde jag ringa Ebba och försöka muta in mig på hennes picnic? Och säga till maken att jag var tvungen att åka iväg på ett akutinkallat businessmöte. Kanske ska jag bara sluta larva mig och ta tillbaka makten över mina tangenter. 

Skrivångest, VIK HÄDAN! 

   Solen steker ju för sjutton. Jag kommer att bli grillad härute på balkongen. Dessutom blir musplattan på min dator brännhet. Jag kommer att ha kalasbruna fötter och två decimeter upp på smalbenen. Därefter kritvit.

Oj, nu ringer elektrikern på dörren, men det är skönt att det inte bara är jag i hela världen som arbetar en solig dag som denna.

    ...av det jag hade satt upp som mål att hinna med denna vecka var vad jag lyckades med. Kanske är det bra om man jämför med vissa veckor då inte ett jota blir som man tänkt sig.

Att skriva en roman är nyckfullt och ett satans slit. Som med de flesta jobb skulle jag gissa. Även om jag i mina mest självömkande stunder hävdar att ingen har det så hemskt som just jag. Men som tur är, så har jag en make som ser allt annat än romantiskt på det där med min kreativitet.

Nu är det iaf fredag. Dessvärre innebär helgen bara bara jobb för min del. Tyvärr. Jag hade gärna inväntat den utlovade sommarvärmen tillsammans med make och kids på någon gräsplätt. Nu får de istället softa medans jag sitter på balkongen och stör grannarna (man kan ju alltid hoppas :-)) med mitt knattrande. Kanske kan jag köpa lite konstgräs imorgon bitti och lägga ut...? Som jag läste att en viss chefredaktör gjort alldeles nyligen.

Nästa inlägg kommer att handla om vilka filmer/dvd-boxar jag tänker ta med mig på semestern.

Nu ska två blötdjur plockas upp från badkaret och smörjas in innan Bolibompa drar igång, för ve den som missar introt....

Granntanten som verkar tycka att detta med tvättstugan är värt att GÅ I TAKET för ringde just på och var sur över att hennes plupp(som man bokar tid med) är borta. Och hon hade minsann bott här i tio år och aldrig tidigare har det varit några problem.

Nähä? Varför skulle jag sno hennes tvättplupp?? Kan någon kila över hit och dumpa över ett kilo Sobril till tanten?

Nu måste jag sticka ut och köpa kaffe. Kaffe är en författares bästa vän.

Första dagen i juni...den, enligt mitt tycke, bästa månaden på året. Kanske är det för att jag föddes då, kanske är det bara att sommaren är som vackrast i juni. För vad slår syrén, första potatisen och gräs som är krispigt grönt?

Dagen till ära har jag sällskap här hemma. En viss ung herre som fått ta en dag ledigt från vardagsrutinerna.

Studentmottagningen var helt otrolig. God mat, härliga människor och vackert arrangerat. Allt ackompanjerat av ett mjukt sommarregn. Handdukarna fick jag med mig, väl inslagna. Hur? Det vågar jag inte avslöja, men det ordnades på ett kontroversiellt sätt...

Idag ska det skrivas. Lämnas in till förläggaren. Ätas fredagsmiddag ala Beirut Café(alltså färdiglagad mat bestående av hoummos, bulgur, youghurt och kycklingröra).