Gröna Lund är ett straff...

Gröna Lund är ett straff...

...om ens fyraåring går bananas inne på Lustiga Huset. Att bära någon därinne är vansinnigt. Och det går inte att komma ut på något annat sätt än att ta sig igenom hela den snitslade banan av sneda rum, stormande hav och knepiga trappor. Det var en utmaning.

Sexåringen tyckte livet var orättvist och vrålade hela vägen hem att Gröna Lund aldrig någonsin mer skulle få äran av hans besök. För att? För att lotteriets ondfulla skepnad svept sin skugga över den unge herrn. Han vann inte ett skrutt. Siktet var inställt på en av jättechokladerna. Som vi vann vid hans allra första besök på nöjesparken. Och så även förra sommaren. Men så inte den här gången. Och att gå lottlös hem när man är sex år är inte lätt.

Inne i Kärlekstunneln fick jag en åthutning via högtalarna att hålla händerna i båten och inte försöka snabba på färden genom att dra mig fram. Sen när finns där högtalare och kameror? Hoppas vid min Gud att de inte fanns där för tjugotvå år sedan för då kan Paris Hilton slänga sig i väggen....