I ett litet, litet idylliskt samhälle i vackraste Sörmland ligger ett stort, stort romantiskt trähus, precis vid Mälarens vatten. Och i det stora huset bor faktiskt Sveriges mest älskade matprogramsdonna och cupcakeambassadör slash kock, stylist och kokboks-makare: Leila Lindholm, 36, med sin Mårten Elensky, 35, och deras lilla charmtroll Walter, 2.
Att komma hem till Leila och Mårten är som att kliva in bohemchichimlen. Ett hav av glänsande vitlackade golv, marmorbänkar och överallt alla dessa vintageföremål, exklusiva fotoböcker och lite konstiga udda saker som endast ett vetgirigt fullblodsproffs kan snoka fram ur världens prylgömmor. Alla som någon gång har sett Leila in action, på tv eller i hennes bildrika kokböcker, vet att hon har full koll på det estetiska och att ingenting – någonsin – lämnas åt slumpen.
– Jag är en obotlig samlare. Det är nästan obehagligt. För en tid sedan gick jag på en fotbehandling, tror det var zonterapi. Hon som gjorde behandlingen sa efter ett tag: ”Du är en samlare va?” ”Eh, ja, det kan man säga”, skrattar Leila, och visar en paddel i trä som hon tagit med hem från New York, efter att den först fastnat i tullen. Mårten ger sin bild av hamstrandet:
– Vi släpar alltid på saker! Oftast sjuka mängder med prylar när vi har varit på någon resa och vi får ALLTID betala massor för överviktsbagage.
– Jag vet vad vi ska göra av allt, kan se det framför mig. Just den gången var det rätt konstiga grejer – gamla koffertar, ett par slitna ridstövlar, en provdocka, stora timmersågar, jordglobar. Hemma hos oss finns det plats för allt sådant.
Småstadslivet kom till efter att Leila och Mårten börjat känna att det där med att bo mitt i stan kanske inte skulle vara så kul med barn.
– Det var lite overkligt när vi kom hem från BB, till ett bullrigt Södermalm med brandbilar och ambulanser, och alla skräniga pubar och krogar. Helt plötsligt ser man allt det där på ett annat vis. ”Ska jag gå här med barnvagn, hur ska det gå?” resonerade man då, säger Mårten.
När de stegade in på visningen av huset på våren för två år sedan, Leila höggravid, kände de på en gång att det var rätt. På tisdagen skrev de kontrakt och på torsdagen skulle de få barn. Inte så genomtänkt, men ett desto klokare beslut.
Skrivbord köpt i antikaffär. Skrivbordslampa, Day. Hästhuvuden. Jerners rum. Här sitter sambon Mårten i argbetsrummet.
– Vi har frågat oss många gånger hur vi kunde vara så nyktra och ta ett så stort beslut. Egentligen hade vi inga planer på att flytta just då. Det var väldigt mycket att det var just det här huset, sen hade vi ett lantställe i närheten, och en hel del vänner i området, så det kändes ändå inte helt främmande att släppa Stockholm, säger Leila.
– Vi hade letat hus ett tag, men det var inte brådskande att flytta. Och det är mycket att tänka på ändå när man får sitt första barn, även om man inte går in i värsta mastodontprojektet. Ändå verkar det som att de flesta gör just det. Det hör väl till, livet förändras, första steget för många är att man kollar på en ny bil – hur vagnen ska få plats – och sen går man vidare till hur familjen ska få plats.
– Ja, precis, och för oss är det obetalbart att kunna öppna dörren och kliva ut i trädgården. Att inte behöva krångla ner Walter i en barnvagn, ner i en hiss och ut till en lekpark. Jag lockas inte alls av den tanken längre.
– Walter har förändrat mitt liv så fundamentalt, säger Leila, och tittar efter Walter som är färdig med maten och springer runt och leker med en teckning som han målat på förskolan.
– Jag förstod nog inte riktigt hur det skulle bli. Visst, jag har haft kolleger med barn, de berättade hur de inte fick sova på nätterna och var tvungna att sluta jobba en viss tid för att hämta på dagis. Då tänkte jag: ”Varför kan du inte jobba i två timmar till?” men nu fattar jag ju. Jag vill verkligen inte att Walter ska behöva vara för långa dagar på dagis. Det är heliga hämtningstider, säger Mårten bestämt.
Walter testar mammas hatt. Kläder från Polarn och Pyret.
Och efter att ha fått en bebis hamnade ni direkt i renoveringskaoset!
– Vi åkte varje dag till huset, Walter var nyfödd. Även om det var jobbigt var det ganska bra tajmat, eftersom jag inte jobbade så mycket under just den perioden, säger Leila.
– Och så föredrar jag att det inte är renoverat på länge framför att det är 90-talsfixat och man ändå måste ut med allt. De förra ägarna hade bott här i 25 år, och de hade i sin tur renoverat fint när de flyttade in.
Vad var det första ni gjorde?
– Rev ut allting, ner till råsponten. Först fixade vi så att övervåningen blev helt klar, och bodde i lägenheten under tiden, sen när det var färdigt flyttade vi hit, minns Mårten.
Fåtöljer, Jio möbler. Zebrakudde, Svenskt tenn. Boktapet, Cole & son. Sittpuff från Marocko.
Nu äntligen är de snart färdiga med den stora köksrenoveringen. Leila har ritat hur allt ska se ut. Egentligen är det två kök. En del har fått flytta ut i vardagsrummet, med både vattenblandare och en specialbyggd köksö, så att de lätt ska kunna stå och laga mat nära sina gäster, utan att behöva gömma sig inne i köket. Det är mörkt målat trä, ljus marmor, och inte ett enda ljusdödande överskåp. Allt porslin och alla bestick förvaras i vitrinskåp och i djupa lådor. Just i dag är en flitig hantverkare på plats och målar det allra sista.
Leila med klänning, skärp och armband från Indiska. Rosor från Mr Plant.
Hur är det att leva med en kock, Mårten? Lagar Leila all mat?
– Absolut inte. Vi är rätt softa och delar på allt. Sen har matlagning alltid varit ett stort intresse, inte så att jag suttit och plöjt kokböcker, men jag gillar att laga och äta god mat. För mig har det aldrig varit något konstigt. Däremot kan Leila ge mig tips…
– Och du har utvecklats jättemycket och blivit skitduktig. Vi är rena livsnjutare båda två.
– Vi gillar god mat och gott vin, att ha det bra, lite som tjuren Ferdinand, vill sitta och lukta på blommorna, blandat med att vi också kan vara som två Duracellkaniner. Vi har båda ett driv, gillar att jobba och att ha projekt, som att fixa med det här huset.
– Det är lite trevligt, men jobbigt också. Det blir dammigt och smutsigt hela, hela tiden. Vi plockar ständigt bort byggplast, säger Mårten.
– Men det är ett lyxprojekt samtidigt. Det är roligt och lärorikt, men också tufft, inflikar Leila.
Gillar ni samma saker?
– Ofta. Jag frågar alltid Mårten vad han vill och vad han tycker om. Men sen är det jag som letar upp allt.
– Alltså, jag är intresserad av inredning, fast inte på samma sätt som Leila. Inte i närheten. Jag har aldrig letat efter speciella saker. De stora förändringarna bestämmer vi tillsammans, men jag petar inte så ofta i själva finliret. Ofta när vi åker förbi en loppis och Leila ABSOLUT måste gå in, så stannar jag kvar i bilen.
Leila säger själv att hon är en "obotlig smalare". Och fina saker har hon vaskat fram.
För alla oss som har fullt med inte-riktigt-färdigt-men-snart-projekt hemma kan det tyckas vara overkligt fint i den Lindholmska villan. Den där avsaknaden av halvfärdiga taklister, en bit av en omålad vägg eller en sladd utan kontakt. Här är det fixat in i minsta detalj. Fast huset är i en renoveringsfas. Skumt.
Det är inga lister som fattas någonstans. Högst ovanligt!
– Ja, det är det kanske. Vi är väldigt noga med att det vi gör ska bli riktigt klart, och visst har vi haft fajter med hantverkare som får komma tillbaka för att göra färdigt, säger Mårten, och visar att visst finns det skavanker: en liten del av köksön behöver ett lager färg.
Hur håller man ordning med så här många saker?
– Många av våra stilleben ligger ju där de ligger, vi rör dem inte. Jag är noggrann, men inte pedant, det innebär väl att man måste springa runt och plocka hela tiden, va? Äh, jag kan nog vara lite rörig och har pappershögar överallt. Men när jag gör saker gör jag det riktigt bra, eller inte alls.
– För mig rasslar det in förfrågningar hela tiden, men jag lägger ner min energi på mina böcker och på mina tv-program. Och jobbar med vårt bokförlag. Jag vill ha tid till familjen och inte känna mig så splittrad, säger Leila.
Har du alltid varit sprudlande kreativ?
– Hmm, jag var nog lite som Lena Philipsson när jag var barn, sydde kläder och så. På 80-talet var det mycket lädertrådar och egendesignade grejer. Inte så himla snyggt, men kul. Oftast tycker jag inte själv att jag är så himla produktiv, men när jag tittar tillbaka på vad jag har gjort under ett år känns det som ”men gud vad vi har gått igenom en massa saker”.
Varvar du någonsin ner och slappar?
– En typisk sommar ligger vi inte i hängmattan och om vi gör det räcker det med en halvtimme, sedan är någon av oss uppe och gräver eller fixar. Och det är avkoppling för oss, att gräva och fixa på tomten, säger Mårten.
Funkar det bra att både leva och jobba tillsammans?
– Ja det är kanon, säger Mårten, och berättar att det bara är fördelar med att vara kollegor.
– Mårten är inte med när jag spelar in program. Han jobbar ju med affärsbiten och har vissa ansvarsområden där jag inte är inne och petar.
Läs mer i senaste numret (nr 4) av Family Living!
Missa inte att du kan vinna ett signerat exemplar av Leilas bok.