– Jag ska aldrig flytta härifrån, säger Jenny Engström, 40.
Det är lätt att förstå henne. Den 160 kvadratmeter stora lägenheten vid S:t Eriksplan i Stockholm är som en ”Fanny och Alexander”-dröm (minus den elake prästen). Men det var inte självklart att familjen Engström-Nilsson skulle hamna här. Faktiskt var det inte ens tänkt att de skulle bo i en lägenhet.
– Vi bodde i en trea i Röda Bergen i Vasastan, på 83 kvadrat, och behövde något större. Fredrik ville prompt bo i en villa. Så vi kollade på massor av villor i förorterna kring Stockholm, Enskede, Bromma, överallt. Jag fick mer och mer panik, för jag ville egentligen helst bo i stan. Jag är själv uppvuxen i lägenhet och tycker att det är fantastiskt att växa upp i stan, berättar Jenny.
Men de lägenheter de tittade på var alla lyxrenoverade, och kostade därefter. Så en dag såg de en annons med vackra bilder på en lägenhet vid S:t Eriksplan, i ett hus som Jenny länge varit nyfiken på. Problemet var bara att den var alldeles för dyr för deras budget.
– Men vi gick ändå på visningen, mest på skoj. Så satt vi där i vardagsrummet och Fredrik sa: ”Här kan jag tänka mig att bo.” Jag tänkte: ”Yes! Jag slipper villa! Nu gäller det att köra direkt, innan han ändrar sig.”
De la ett bud under utropspris på lägenheten – och fick den.
Fredrik och Jenny gillar att blanda gammalt med nytt. Det syns överallt. I köket till exempel, som är alldeles nyrenoverat, står ett träbord som är från 1700-talet, arvegods från Fredriks släktingar.
Du säger att det är Ikeakök. Var då?
– Det är inte lätt att se! Men alla stommar till skåp och lådor är faktiskt från Ikea. Det högsta är sammansatta fläktskåp därifrån. Men luckorna och lådfronterna är specialbyggda från pickyliving.se, ett företag som gör luckor som passar med Ikeastommar.
Lampan över köksbordet är från Ikea, liksom blandaren och porslinshon. Spisen däremot är från Smeg.
– Fredrik ville inte låta mig köpa Smegspisen som jag gärna ville ha, eftersom den kostade 17 000 kronor. Han sa: ”En spis får max kosta 5 000 kronor!” Och jag hade råkat säga till byggjobbarna att slänga den gamla spisen, så där stod vi utan spis. Men så surfade jag in på Blocket en fredagskväll och hittade den här oanvända Smegspisen för 5 000! Det var ett par som flyttat in i en nyrenoverad lägenhet som sålde, eftersom de var rädda för gas.
Vi lämnar köket och vandrar förbi Tures rum. Vägg i vägg finns mammas och pappas sovrum, där blir vi stående en stund.
Wow! Vilket ljus!
– Ja, jag brukar kalla den en ”Barbapapalägenhet”, säger Jenny, och syftar på de tre fönstren som buktar ut i ett burspråk.
Inget av rummen i lägenheten är fyrkantigt. Och som extra plus är utsikten magnifik, eftersom vi är på femte våningen.
– Jag ville inte förstöra sovrumsfönstren med rullgardin, så vi satte in en takskena så vi kan dra för gardinen när vi ska sova.
Vi vandrar vidare, ner mot det kombinerade vardagsrummet och matsalen, där ett långt matsalsbord ryms utan problem.
– Egentligen ville vi först inte ha matsal, utan mer lounge-känsla med fåtöljer och så. Men vi har ju ofta stora middagar, och behöver ett bord som vi vuxna kan jobba på och barnen kan använda för allt pysslande, berättar Jenny.
Har du och Fredrik olika åsikter om inredningen?
– När Fredrik och jag träffades bodde vi i var sin tvåa, men det var inga problem för oss att flytta ihop, för vi hade nästan identiska möblemang. Var sin Svenskt Tenn-lampa, var sitt slagbord... Så möbelmässigt har vi samma smak, även om han är mer inne på konst, medan jag är mer inne på prylar. Ibland tycker han att det kan vara pensionärsvarning med mina stilleben, och kanske skulle det bli lite mindre färg i lägenheten om inte jag bodde här. Men stilen skulle vara ungefär likadan.
Är det principen ”en in, en ut” som gäller?
– Nej, jag tror inte på att ta bort saker. Jag tycker att allt har ett affektionsvärde. Då är det bättre att spara och gömma undan. Jag brukar lyfta ner saker i källaren ett tag. Sedan går jag ner och återupptäcker de gamla prylarna, det blir som att gå i affären och handla.
Ett annat tips Jenny har är att bytlåna med kompisar – ”nu är jag trött på de här kuddarna, nu kan du ta över dem” – ungefär som när man lånar kläder av varandra
Vad inspirerar dig?
– Jag blir inspirerad av sådant jag ser i bloggar eller tidningar, som Livingetc. Annars läser jag Lotta Agatons blogg. Jag river ut och sparar, eller lägger i en mapp i datorn. Flera år senare kan något komma till användning, som till exempel Göstas sänggavel, som är gjord av en gammal griffeltavla de inte använde längre.
Har Fredrik saknat villaboendet?
– Nej, fast om våren kan suget komma. Men vi har ju vår lilla balkong. Jag tycker det är sån skön New York-feeling att stå och grilla fem våningar upp, på en balkong. Och vi har ett så bra kvarter, med fantastiskt bageri, blomsteraffär, elaffär och 7-Eleven precis vid porten. Vi hejar på alla, precis som i villakvarteren.
Hon påpekar att Vasaparken ligger bara ett kvarter bort, och barnen kan själva åka ner med hissen och handla mjölk utan att passera ett enda övergångsställe.
Nej, Jenny ser inga nackdelar med att bo i stan.
– Vi älskar att vara hemma och att ha middagar och fester. Alla gillar ju att komma på middag i stan. Det är alltid lättare att åka in till stan än ut till förorten.
– Det är så konstigt att man kan bli kär i en lägenhet. Men det är precis så jag känner.