Färgcirkus hos Frankofanterna

Inredning. Hemma hos Karolina, en av grundarna av barnmärket Frankofant, finns gott om plats för barn. Med egna rum, lekrum med klättertorn och stor myshörna på undervåningen har döttrarna Ester och Vera alltid någonstans att leka
– eller vara i fred.

Det vita huset på Lidingö utanför Stockholm ser inte ut som något speciellt från gatan. En sockerbit till 40-talshus som många andra. Men innanför väggarna döljer sig ett färgtivoli och ett hem fullt av krypin, klättermöjligheter och myshörnor för barnen Ester och Vera. Och faktum är att mamma Karolina Lindberg och pappa Jesper Arkinger också lekt tillsammans som barn.

Veras rum är som ett litet galleri med vackra detaljer. Tavlor, Frankofant. Vägghylla, Ikea. Tygdocka, Sebra. Pläden har Karolinas mormor virkat. Bord, Ikea. Vaxduk, Åhléns. Stolar, Magis. Dörrsticker, Village.

– Ja, vi var faktiskt lekkamrater. Jesper är min kusins bästa kompis, så vi träffades väldigt tidigt. Men det var först när jag var 20 år, för elva år sedan, som vi blev tillsammans, berättar Karolina.

Då bodde hon i en tvåa på Gärdet där Jesper snabbt flyttade in och där började parets helrenoveringsturné som avslutades först förra året. Två lägenheter och ett hus har de hunnit med. Först ut var alltså lägenheten på Gärdet.

– Jesper är väldigt händig och duktig, och jag är bra på att sy och inreda, så vi totalrenoverade min funkislägenhet. Precis när vi var färdiga flyttade vi därifrån till en sekelskifteslägenhet i Vasastan, berättar Karolina.

Vardagsrummet är uppdelat i en del med matplats och en del med soffa och få­töljer. Matsalsbord Norden, Ikea. Taklampa, Rydells. Orange tygsladd, NUD/lampsladdar.se. Tavlorna är auktionsfynd. Golvlampa, Ikea. Mattan köpte Karolina när hon jobbade på NK Inredning för tio år sedan.

Även den lägenheten renoverades under det knappa år som paret bodde i den. När renoveringen närmade sig sitt slut fick de veta att första dottern Ester var på väg och blev därför sugna på att lämna innerstan. Att det blev Lidingö berodde både på att Jesper är uppväxt där och att delar av Karolinas familj kom från ön.

– Det var min mamma som såg en annons om det här huset. Vi var och tittade på det när Ester var åtta dagar. Jag satt i något slags amningskoma i bilen och kände mig pessimistisk, tänkte att ”det här huset har vi aldrig råd att köpa”. Det blev budgivning och vi följde med och så plötsligt var huset vårt, berättar Karolina.

Huset är byggt 1946 och de tidigare ägarna bor bara några kvarter bort. En annan familj som ägt huset bor nu på andra sidan gatan. När Karolina och Jesper flyttade in bestod huset av 120 kvadratmeter och en oinredd betongkällare.

Klätterborgen i lekrummet har Jesper och Karolina byggt själva. Gardintyg, Ikea. Käpphäst Lilla gubben, Hulteribulteri. Grävmaskinen med flak är en present från Ester och Veras farbror. Randigt tyg i borgen, Ikea.

– Vi bodde bra på de 120 kvadratmeterna, men tyckte det kändes dumt att inte utnyttja den stora ytan i källaren så vi tog hjälp av en kompis som är arkitekt. Han ritade ett förslag till en övervåning på huset. Vi tog hans ritningar rakt av, men lade våningen under istället, berättar Karolina.

Byggnationen av den nya våningen blev nästan som att bygga ett nytt hus. Familjen lät gjuta en ny bottenplatta, grävde ut och anlade i stort sett en helt ny tomt.

– Det har varit jätteroligt och jättejobbigt. De blir ju alltid så där när allt ska göras samtidigt. Man ska föda barn, renovera och dessutom driva företag, men nu är vi så nöjda när det är klart, eller ja, så klart det någonsin kan bli när man bor i hus, säger Karolina.

Barnen har ju var sitt eget rum. Hur kom det sig att ni dessutom valde att göra ett lekrum?

– Jag gillar idén att ha tillgång till leksaker lite överallt. Jag tror att man blir kreativ av att hela tiden ha nära till en låda eller en hink med grejer att pyssla med, och därför tycker jag om att ha många platser där man kan leka. Dessutom har ju båda tjejerna sina rum på undervåningen, så det är bra att de har någonstans att vara på den här våningen, berättar Karolina, som från början var rädd att rummet skulle stå öde, men sedan hon och Jesper byggt lektornet är flickorna ofta i rummet.


Den platsbyggda soffan har Karolina och Jesper själva ritat, lådorna har en snickare byggt. Tapet, Hollys. Vägglampa, Ikea.

– De leker affär och teater. Jag tror att man måste känna av vad barnen vill ha och skapa rummet allt eftersom. Om man gör ett rum som bara är fint är det lätt att det står tomt. Dessutom kan det vara skönt att bara kunna stänga dörren om det stökats till lite väl mycket.

Har barnen några andra favoritplatser i huset?
– De är båda väldigt nöjda och glada över sina rum där de spenderar en hel del tid. Framför allt Ester sitter mycket och pysslar inne hos sig. Men jag tycker faktiskt att vi är väldigt bra på att utnyttja alla ytor i huset. På övervåningen har vi ett rum som vi inte inrett än, men det känns väldigt skönt och lyxigt att ha när barnen växer, eftersom vi dessutom väntar tillökning, berättar Karolina.

Hur gjorde ni den platsbyggda soffan på undervåningen?
– Vi ville ha ett mysigt ställe där man kunde sitta och titta på tv, och där även gäster kunde sova över. Jag älskar mysiga oaser och kuddar och har sytt både madrassöverdraget och de flesta kuddvaren, berättar Karolina.

Soffan är byggd i en naturlig nisch och består av en bänk med specialbyggda, stora lådor undertill. Ovanpå ligger en omklädd madrass.
Karolina är en av grundarna till Frankofant, som snabbt blivit ett populärt märke med sina färgsprakande barnvagnshoodar, klädslar till babysitters, sittdynor, filtar, förvaringsväskor och mössor med mönster från bland annat Mairo. Karolina startade företaget 2007 tillsammans med Cecilia af Sandeberg och Cathy Westrell-Nordström, och inte minst sedan hoodarna synts i tv-serien ”Solsidan” efterfrågas de både i Sverige och utomlands.

Berätta om Frankofant?

– När jag fick Ester fick jag fick idén att skapa ett märke som erbjöd barnvagnshoodar och klädslar som kändes moderna, färgsprakande och karaktärsfulla. Jag hittade nästan bara svarta vagnar, och var det något mönster kändes det gammaldags och tråkigt med nallebjörnar eller skotskrutiga tyger. Så jag satte mig helt enkelt vid symaskinen och började sy en hood till min Urban Jungle-vagn. Den skulle vara snygg, funktionell och skydda vagnen, berättar Karolina, som kontaktade sin gamla pluggkompis Cecilia.

Tillsammans bestämde de sig för att göra business av idén. Ett par år senare bjöds även Cathy, som är grafisk formgivare, in som delägare. I dag säljs märket över hela Sverige, de nordiska länderna samt England.

Det stora badrummet med både dusch och badkar ligger på undervåningen, granne med Karolinas och Jespers sovrum. Klocka, Ikea.

Hur mycket har det betytt att er hood Foxy var en stående detalj i ”Solsidan”?
– Det har så klart varit jätteroligt. Vi hade ingen aning om att programmet skulle bli en sådan succé när de frågade om de fick använda vår hood i produktionen, men vi märker att just den modellen säljer extra bra.

Det känns som att något har hänt på marknaden för barnprodukter de senaste åren. Märker ni också att designnivån har höjts?
– Ja absolut, och det gynnar ju verkligen oss att den utvecklingen går framåt. Barnvagnen har blivit en statussymbol och inte bara ett färdmedel, som den var förr. Dessutom har barnvagnen mer hamnat i inredningskategorin, vi ser exempelvis inte oss själva som ett typiskt barnmärkesföretag utan som ett företag i gråzonen mellan inredning, design och barnprodukter.

Varför heter ni Frankofant?
– Jag har alltid drömt om att döpa en dotter till Franka eller en son till Frank, jag gillar karaktären i de namnen, och så började vi spåna utifrån det. Vi har ingen bra story alls, det blev bara Frankofant och när vi väl hade bestämt oss kunde vi inte gärna byta…

Länkar