Keramikern Joanna Günther: ”Den här platsen är min lunga”

På en plats där man en gång tillverkade legendariskt hushållsporslin hittar keramikern Joanna Günther sin inspiration. Ibland med hjälp av ett penseldrag eller två av dottern Musse.

Keramikern Joanna Günther i sin ateljé i Gustavsberg

Foto: Emily Dahl

Musse har ärvt mamma Joanna Günthers skaparglädje och följer ofta med till keramikateljén.

Mitt kreativa rum

Vi är nyfikna på hur det ser ut där kreatörerna skapar. Därför knackar vi på hos en designprofil på jobbet. Den här gången säger vi hej till keramikern Joanna Günther.

JOANNA GÜNTHER
Ålder: 37.
Familj: Sambon Max Holm, 38, och dottern Musse, 3.
Jobbar: I en 24 kvadratmeter stor ateljé i Gustavsbergs gamla porslinsfabrik strax utanför Stockholm.
Gör: Keramiker och formgivare.
Instagram: @joanna_g

”Min lilla ateljé ligger i den charmiga gamla porslinsfabriken i Gustavsberg. Här tillverkade man hushållsporslin i 170 år innan den lades ner. Nu är den en plats där många konsthantverkare hyr in sig. Jag stod länge i kö i ateljéföreningen och sedan 2008 har jag hyrt det här 24 kvadratmeter stora rummet. Och det är en dröm. Den här platsen är min lunga. En plats där jag kan vara kreativ och skapa min keramik i lugn och ro.

Foto: Emily Dahl

Joanna målar många av sina verk för hand, här med hjälp av Musses små fingrar.

Foto: Emily Dahl

Sticklingsvaserna går hand i hand med den rådande växttrenden.

Under många år hade jag brödjobb för att få ihop ekonomin, men sedan drygt ett år tillbaka, efter att ha varit föräldraledig med Musse, är jag här på heltid. Det är lika härligt varje morgon att åka ut med bussen från Slussen. Under 25 minuter passerar jag fyra broar, vatten på båda sidor och grönskande natur. Resan hit är min egentid, och den tid jag behöver för att gå från att vara hundra procent mamma till hundra procent keramiker. Att vara supernärvarande i det jag gör resulterar också i att jag hinner med mer. Det händer att Musse följer med mig ibland. Det tycker hon är superkul och hon hittar alltid något att pyssla med. Vi delar glädjen att skapa och det är jag så tacksam för.

Foto: Emily Dahl

Full koncentration från Musse när hon dekorerar en sticklingsvas.

Foto: Emily Dahl

Ordning och reda med hjälp av en hålad masonitskiva.

Foto: Emily Dahl

Bland kreationerna finns också smycken med pärlor av lera.

Vanligtvis landar jag här vid 9.30. Då tar jag en kopp kaffe, sätter på radion på P1 och börjar jobba. Mejl och sådant tar jag oftast på bussen hem, här skapar jag mest. Och här finns allt startklart: lera, färg, drejskiva och snart även min alldeles egna ugn. Vid lunchtid brukar många av oss som har ateljéer här luncha tillsammans och dela med oss av hur det går i våra olika projekt.

I ateljén finns ett fönster som vetter ut mot vattnet. Utsikten är så himla fin. Även om det är norrläge och solen inte strålar hela dagen så fylls rummet med ett skönt ljus. Jag älskar det lika mycket som mina blommor!

Foto: Emily Dahl

Det är nästan som att krukorna har öron!

Foto: Emily Dahl

Sticklingsvaser på väg till glasering.

Mycket av inredningen i ateljén kommer från överblivet och kvarlämnat material från fabriken. Nyligen blåste man ut hela våningen under mig för att bygga nya ateljéer och då hittade jag en mängd roliga saker: en gammal kanna i extremt stort format, torkat porslin och gamla färger till lera som jag nu använder. Det känns bra att ta tillvara sådant som använts i historien.

Så länge jag bor kvar i Stockholm kommer jag stanna kvar i Gurkan, som jag kallar platsen. Det är en så skön miljö att vara i. Och att man i husets historia har skapat med lera här, precis som jag, känns extra fint.”

Text: Elin Liljero Eriksson

NUVARANDE Keramikern Joanna Günther: ”Den här platsen är min lunga”
NÄSTA Fem favoriter hemma hos modeprofilen Alexia Kafkaletos